Kom till oss och bli som vi

Josefine Arenius skrev en träffsäker debattartikel med rubriken "Våga släppa fram nya ledartyper" i Dagen för några dagar sedan.

Hon tar bland annat upp problemen med cementerade principer och förhållningssätt angående ledarskap inom frikyrkan. Hon delar också med sig av erfarenheter som hon fått under årens lopp, då hon mött unga människor som upplever sig bära på en kallelse från Gud, och speglar deras längtan och frustration över att vilja så mycket och den smärtsamma upplevelsen av att sedan inte respekteras eller tas på allvar.

Det här är ett ämne som jag själv ägnat en hel del funderingar åt. Jag har på sista tiden mött ett flertal personer, som precis som ungdomarna Josefine syftar på i sin artikel, bär på en längtan att få vara "ett kärl till hedersamt bruk"(2 Tim.2:21).

Det finns skrämmande många unga människor som känner att de inte passar in någonstans i det kyrkliga landskapet. När nya ledare tilldelas uppdrag så handlar det många gånger om att "få förmånen"? att ta över någon annans verksamhet, snarare än att få möjlighet att pröva sina egna vingar och utveckla sina egna unika kallelser och gåvor.

När unga människor drabbas av Guds kallelse på sina liv och sedan söker sig till olika etablerade församlingar och samfund och istället för stöd, uppmuntran och mentorskap möts av misstänksamhet, maktspel och revirtänkande, är det då så konstigt att det finns så många människor som lämnat den kristna gemenskapen och inte längre vill ha något med kyrkan att göra överhuvudtaget?

Länk: Våga släppa fram nya ledartyper