Om några veckor kommer jag att vara mycket mer världsvan och belevad än vad jag i skrivande stund är! Då kommer jag bla att ha:
- Tagit en kvällspromenad i Philadelphia med Springsteens "Streets of Philadelphia" i hörlurana!
- Sprungit upp för "Rocky-Trapporna" med The Survivors "Eye of the Tiger" i hörlurarna!
- Stått på exakt samma ställe där Martin Luther King höll sitt "I have a dream-tal" med U2's "Pride(In the name of love)" alternativt "MLK" i hörlurarna (beroende på hur pass känslosam stunden blir)!
- Flugit helikopter över Manhattan med Frank Sinatras "New York, New York" i hörlurarna!
- Joggat i Central Park med Simon & Garfunkels "The Sound of silence" i hörlurarna!
- Poserat framför ingången till "CBGB's" med The Ramones "Blitzkrieg bop" i hörlurarna
+ Att jag hunnit med en hel del andra helt fantastiskt roliga grejer med! :D
Följande diskussion är inte rykande färsk utan har några dagar på nacken. Men eftersom jag var på semester när jag fick nys om denna debatt så uppmärksammar jag händelsen först nu!
Jag fortsätter på temat "Samhällsprofeter". Denna gång är det författaren, poeten och bloggaren Marcus Birro som får utmärkelsen!
Den 2/8 skrev han följande rader på sin "Twitter": "Pride har blivit en sorts medial, aggressiv religion. Den som inte är med, är emot. Hägglund är landets modigaste politiker."
Rätt oskyldigt och okontroversiellt uttryckt, tror jag nog att de flesta skulle tycka. Några som uppenbarligen var av annan uppfattning var det politiskt korrekta etablissemanget! Det är häpnadsväckande hur lite som behövs för att vissa skall se rött och bli helt utom sig av ilska eller känna sig sååååå kränkta!
Det är långt ifrån första gången som Birro sticker ut hakan, och vi är många som hoppas att det var långt ifrån sista!
Drygt en vecka sen jag skrev nåt här senast! Det har sin förklaring i att jag vart på semester och cruisat runt i de vackra norska landskapen!
Mitt senaste inlägg behandlade temat "Samhällsprofeter"! Jag återupptar nu den tråden i.o.m. detta inlägg! I måndags (2/8) läste jag en krönika i SvD av journalisten och författaren Göran Skytte. Göran Skytte är den mångfaldigt prisbelönta journalisten, vänsterradikalen och övertygade ateisten som efter en personlig livskris valde att (som han själv uttryckt) "vända sig till honom som inte fanns"! Idag är Skytte en varmt troende kristen som naturligt rör sig i olika kristna sammanhang och är ett levande vittnesbörd för hur Gud totalt kan förvandla en människas liv. Han har nyligen kommit ut med en ny bok tillsammans med Wilfrid Stinissen.
När jag skrev om "Samhällsprofeter" i mitt förra inlägg så skrev jag bl.a. att en samhällsprofet är en människa som ofta har en skarpare blick än gemene man och som inte räds att höja sin röst och påpeka saker som denne ser. En samhällsprofet träder ofta fram och "säger som det egentligen är", det retar upp en del. Ofta får samhällsprofeter möta mothugg av diverse slag just därför att deras budskap sällan passar in den rådande mallen av vad som för tillfället anses vara politiskt korrekt att tänka och tycka! Skytte skrev en krönika i SvD med rubriken Gärna lite tolerans-även för andra. Läs den gärna, det är viktigt att det ges utrymme i media för olika synpunkter. Åsikts och yttrandefrihetslagen är något av det mest värdefulla vi har i vår (demokratiska) värld!
Jag kommer att lyfta fram ytterligare "samhällsprofeter" vartefter. Det får bli en stående följetång här på bloggen!
"Man skall va som en sån som vill va nöjd med sin lott å aldrig fråga om nåt"
Namnet på den här bloggen är "Three Chords And The Truth"! Titeln syftar på ett uttryck som brukar härledas tillbaks till punken och dess genombrott på 70-talet! Det har i efterhand sagts att punken och dess utövare stod för Three Chords And The Truth (den nakna, odelade sanningen ackompanjerad av tre ackord). Three Chords, för att punken som musikstil i sin enklaste form ibland bestod av låtar som bara innehöll 3 ackord, The Truth, för de raka okonstlade texterna som talade klarspråk och öppet berättade hur saker och ting verkligen var.
Det var "in your face", inte alltid vackert, inte alltid politiskt korrekt men likväl the real deal! Jag valde detta uttryck som namn på min blogg för jag tycker att det är ett klockrent uttryck för hur jag önskar att den här bloggen skall få vara och fungera. Jag startade den här bloggen för min egen skull först och främst. Jag kände ett behov av att skriva och jag är glad att jag började, det har varit väldigt givande. Jag vet att det är andra som klickar in här på bloggen emellanåt och läser det jag skriver. Jag har fått positiv respons från flera personer och det är förstås väldigt roligt och uppmuntrande! Jag skriver som sagt ändå först och främst för min egen skull, finns det andra som läser och gillar eller får ut något av det så är det en trevlig bonus! Jag är inte ute att skriva om saker här där jag tar ställningstagande för eller emot, söker debatter osv. Har inte det minsta intresse att skriva saker som provocerar heller, dock kan det ju inträffa nångång. Händer det så må det i så fall vara hänt, för den här bloggen är ju trots allt en "Punk-Blogg"! ;-)
Japp, det blev en lång inledning! Igår var jag en sväng via biblioteket. Jag var på jakt efter en bok som heter "1001 album du måste höra innan du dör". Jag hittade den vid musikhyllorna. Jag kikade lite på musikdvd:erna som fanns där med. Jag hittade "Ebba - The Movie". Den anses ju vara lite av en klassiker har jag förstått. Eftersom jag inte sett den tidigare så tänkte jag att jag kan ju passa på o låna den då. Ebba The Movie (titeln är en blinkning till Abba-The Movie) är en konsert/dokumentärfilm om det svenska punkbandet Ebba Grön och är inspelad 1982. Den var kul att se, framför allt blev jag påmind om vilket oerhört tight liveband Ebba faktiskt var.
Ebba Grön bildades i stockholmsförorten Rågsved 1977. Medlemmarna var Joakim "Pimme" Thåström: gitarr o sång, Lennart "Fjodor" Eriksson: bas o sång och Gunnar "Gurra" Ljungsted: trummor. De var verksamma under perioden 1977-1983 och hann ge ut 3 skivor.
Personligen har jag inga närmare band till Ebba Grön. Jag känner förstås till flera av deras låtar, har en samlingsskiva med dom i cd hyllan i vardagsrummet. Dom var ju trots allt lite före min tid om man säger så. Jag har aldrig varit nån punkare i den bemärkelsen även om jag uppskattat och fortfarande uppskattar vissa band inom genren, vissa har jag dock vuxit ifrån. Det som jag fortfarande dras till och som säkert bidrog till att jag fick upp ögonen för punken från första början var "elden" och den där kompromisslösa "vi mot världen-mentaliteten" som vissa band utstrålade. Det gillar jag fortfarande och kanske var det det som vaknade till inom mig medans jag såg Ebba-dvd´n och bandets liveframträdanden?
Jag har satt ordet "Samhällsprofeter" som rubrik på detta blogginlägg. En samhällsprofet är en person som ser saker som andra kanske missar och som även har modet att höja rösten och påpeka det som denne ser. Ofta får dagens samhällsprofeter axla den mantel som till exempel Gamla Testamentets Profeter på ett liknande sätt fick axla. Det är en roll som till det yttre kanske ser annorlunda ut idag, det handlar inte direkt om att klä sig i säck och aska, men i grund o botten är det samma tjänst, att vara en person som vågar höja sin röst och säga som det är!
Vilka är då vår tids samhällsprofeter? De återfinns nog lite varstans i vårt samhälle skulle jag tro. Många av dem är dock verksamma som författare, poeter, låtskrivare, filmskapare, politiker och predikanter. Gemensamt för dem alla är att de har förmågan att lägga märke till och se saker som många andra inte ser lika tydligt. Tack vare att samhällsprofeterna höjer sina röster hjälper de oss andra att se och bli medvetna med. Det är en viktig funktion de har!
Ebba Grön då, var dom viktiga? Ja några föredömen att ta efter vad gäller karaktär och livsstil skulle jag inte säga att dom var, fast samhällsprofeter det var dom sannerligen! Det finns få svenska band, om överhuvudtaget något annat svenskt band, som så träffsäkert lyckats beskriva sin samtid med dess orättvisor med samma klarsyn som Ebba Grön. Det sporrar en att ta del av det, för även om man inte håller med om allt, eller hur det uttrycks så är det okonstlat, äkta! Det är "The Real Deal"!
Ebba Grön framför sin låt "We're only in it for the drugs". Det här är tveklöst en av de bästa svenska punklåtar som någonsin skrivits. Den fångar samtiden i en stockholmsförort i slutet av 70-talet på ett fullkomligt lysande sätt, och det kan jag ta till mig och förstå fastän jag inte ens var född då. Lyckas man se bakom ytan och bortse från språkbruket, att den innehåller en del svordomar, så är denna låt en träffsäker samhällsbeskrivning av de som Thåström och killarna såg och upplevde då. Uppenbarligen var det många som kände igen sig. Det är inte vackert, men sanningen är inte alltid vacker. Det enda som kan göra det ännu sämre är att ingen gör något! Tack och lov för samhällsprofeterna, tack och lov att det finns dom som vägrar hålla käften...
"Det finns inget att göra i den här trista förorten det finns ingenting här för oss nä ursäkta jag överdrev litegrann vi kan ju knarka supa och slåss så har det alltid varit här ute ingen ***** har brytt sig om oss man ska va som en zombie va nöjd med sin lott å aldrig fråga om nått
Vi tröttna på tunnelbanan fick spel på monotonin dom här döda sovstäderna där folk inte rör en min vi ville bara ha ett plejs för såna som oss vi ville bara ha nånting för oss
Vi tröttna på zombielivet och att aldrig vänta på nåt att bara hänga runt och glo sen plötsligt har dagen gått vi ville bara ha ett plejs för såna som oss vi ville bara ha nånting för oss
För det finns inget att göra...
Vi började med konserter det va band och det kom folk vi tyckte det gick ******* bra vi började få flyt det tyckte inte den svenska byråkratin det tyckte inte vår stolta maskin
Dom sa stopp det här verkar vara rena ***** ANARKIN dessutom uppför ni er som nåra ***** svin det tyckte alltså den svenska byråkratin det var för mycket för vår stolta maskin
Men det finns ju diskotek förståss och det finns massor av annat skit där kan vi häcka bäst *** vi vill men i huvet står det suntil där kan vi gå som zombies medan muzaken spyr floder av skit där kan vi sluta tänka så får dom som dom vill därute kan vi viska medans tunnelbanan går förbi du han ser blå ut i ansiktet
Ja så har det alltid varit här ute man ska va som en sån som vill va nöjd med sin lott och aldrig fråga om nått"
