I helgen befann jag mig i Stockholm med anledning av Jesusmanifestationen. Mycket nöjd med resan. Jag och frugan beslöt oss för att besöka S:ta Clara kyrka på söndagen. Jag har genom åren hört och läst väldigt mycket gott om kyrkan och prästen Carl-Erik Sahlberg som leder församlingen.
Med förväntansfulla steg begav vi oss in till stan på söndagsförmiddagen. Gudstjänsten började kl 11.00. Vi var lite sena, kom dit typ fem i elva. Kyrkan var då nästan fullsatt, med endast några få lediga platser längst bak. Senare när gudstjänsten startade berättade Carl-Erik Sahlberg att de hade stängt dörrarna tillfälligt och satt en fullsatt-skylt på dörren därför att maxgränsen för hur många som fick vistas samtidigt i lokalen var nådd. Detta var andra söndagen i rad som de blev tvungna att göra så här. Jag tycker i alla fall att det är hur coolt som helst! Hur ofta händer det i en kyrka i Sverige annars? Sen ryms det ju faktiskt ett väsentligt antal personer i Clara kyrka med, det är ju inget litet ställe precis.
För några veckor skrev jag ett inlägg här på bloggen som jag döpte till "Bio-Församlingen". Där uppmärksammade jag några funderingar som jag burit på ett tag. Det handlar om att "vanliga församlingsmedlemmar" ofta förpassas till att vara väldigt passiva under en vanlig gudstjänst i våra kyrkor idag. Du som vill läsa hela det inlägget kan klicka här.
Det finns en sak med Clara K:a som jag vill passa på och göra dig som läser detta uppmärksam på, och det är att de satsar medvetet på att vara en "lekmanna-församling". Du kan läsa mer om detta på S:ta Clara kyrkas hemsida.
Jag tror verkligen att den här församlingen är någonting oerhört viktigt på spåren. Det vilar en renhet och en ljuvlig gudsnärvaro över den verksamhet som den här kyrkan bedriver. Jesus trivs på sådana platser, och det märker människor av. Kanske är det därför som så pass många vill besöka Clara en söndag förmiddag och gå på möte, så att alla inte får plats? :)
Det är väldigt viktigt att det finns exempel. Goda exempel att följa och ta efter. Jag anser att S:ta Clara kyrka och Carl-Erik Sahlberg är föredömen för oss kristna i Sverige på väldigt många områden. Vi behöver lyfta upp dessa trossyskon och be att Herren håller sin beskyddande hand över dem och att den platsen skall få fortsätta att vara en plats där människor får komma hem.
Gudstjänsten i söndags då? Jodå, det var en härlig erfarenhet. Psalmer och blåsorkestrar varvades med lovsånger och lovsångsdans. Överallt i bänkarna lyfte människor sina händer och prisade Jesus. Man kan enkelast säga att Gud var verkligen där!
Avslutar detta inlägg med att länka till en text som Carl-Erik Sahlberg skrivit på Internetkyrkan.se, som berör de bibliska kännetecknena på en kristen församling. Man fylls av både Ja och Amen när man läser texten! Missa inte den för allt i världen!
May the Lord keep you, and bless you!
/Calle
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar