Bio-Församlingen

Föreställ dig följande scenario: - Du anländer till byggnaden, öppnar dörren och kliver in. Där inne vimlar det av folk i foajén. Du känner inte de flesta. Du strosar runt en liten stund innan du styr dina steg mot ingången. Där hälsas du (i bästa fall) välkommen av personen som står utanför och tar emot alla besökare. Väl inne i lokalen slår du dig ner på din stol. Där kommer du nu att få sitta ner passiv och ta del av det som händer där framme under c.a. 1,5 h... plötsligt börjar...filmen!
Trodde du att jag pratade om något annat eller? Det är möjligt att någon kanske trodde att jag beskrev en person som anländer till en kyrka?

Det var ett medvetet val från min sida att börja med denna "liknelse", av den anledningen att jag vill väcka en medvetenhet hos dig som läser detta, att det inte är enormt stora skillnader för en vanlig Svensson, när det kommer till att gå på bio eller besöka en "vanlig" gudstjänst i en kyrka idag. Vad är det som händer söndag efter söndag i de allra flesta kyrkor världen över? Jo, människor kommer till kyrkan, sätter sig ner på sin stol och lyssnar på dem eller den som står där framme vid scenen och talar. En vanlig kyrkobesökares aktivitet på en gudstjänst idag är ungefär lika stor, eller snarare lika passiv, som en person som sitter i en biosalong och ser på film.

Detta är ett ämne som engagerar mig och har gjort så mer och mer under de senaste åren. Orsaken till varför jag berörs av detta är helt enkelt följande: - Det kan inte vara meningen att det enbart skall gå till på det här viset! Det kan inte vara Guds tanke med hur han önskar att det skall gå till när troende syskon samlas tillsammans inför hans ansikte. Att majoriteten skall sitta stilla och passiva på sina stolar medan ett fåtal personer förrättar själva gudstjänsten. Vill Gud delaktighet? Vill Gud att alla skall få vara med och bidra på något sätt när trossyskon samlas tillsammans? - Jag tror, att han vill det!

Det finns en utmaning, en risk med att befinna sig i en lokal kristen församling. Den risken är att man lätt får s.k. "skygg-lappar", för vad som händer i andra kristna församlingar och sammanhang. "Vi gör ju så här, och det funkar väl bra, eller?" Behovet av att få sina "vyer vidgade"...jag tror att jag under resten av min livstid kommer att påpeka vikten av att få uppleva detta!

Om det är någonstans där vi bör finna svaren för hur Gud har tänkt, angående olika saker som berör livet, så är det i bibeln. Därav borde vi även hitta riktlinjer för hur den kristna församlingsgemenskapen skall förhålla sig. Jag låter två bibelord tala för sig själv utan tillägg eller övriga utläggningar från min sida.

De troendes gemenskap
Apostlagärnigarna kap. 2 vers 42-47

De höll troget fast vid apostlarnas lära och gemenskapen, vid brödsbrytelsen och bönerna. Och fruktan kom över alla, och många under och tecken gjordes genom apostlarna. Alla troende var tillsammans och hade allting gemensamt. De sålde sina egendomar och allt vad de ägde och delade ut till alla, efter vad var och en behövde. Varje dag var de endräktigt tillsammans i templet, och i hemmen bröt de bröd och höll måltid med varandra i jublande, innerlig glädje. De prisade Gud och var omtyckta av allt folket. Och Herren ökade var dag skaran med dem som blev frälsta.

Ordningen vid gudstjänsten
1 Korintierbrevet kap. 14 vers 26

Hur skall det då vara, bröder? Jo, när ni samlas har var och en något att ge: en psalm, ett ord till undervisning, en uppenbarelse, ett tungotal och en uttydning. Låt allt bli till uppbyggelse.

Amen