Reflektioner från ett bussäte

Mitt 100:de inlägg här på bloggen!

Några ord om (av) tacksamhet. Jag känner mig väldigt priviligerad.
Jag fick idag se och åter bli påmind om hur välsignad jag trots allt är.
Jag satt på bussen på väg hem från en förläsning på Bjärka. Jag satt där på sätet och tittade ut genom fönstret, bussen cruisade längs den krokiga landsvägen som slingrar sig genom östgötaslätten. Det är grönt ute. Det är vår. Om ett par veckor fyller jag 30. Det känns bra, väldigt bra. Jag har väldigt mycket att vara tacksam för. Framför allt alla fina människor som finns i mitt liv och som betyder väldigt mycket. Tack!