Kommunitetsliv

Nu tänkte jag passa på och skriva lite grand om en företeelse som för några år tillbaks i tiden var helt obekant och främmande för mig. Detta inlägg kommer att belysa företeelsen av så kallade kommuniteter som just nu växer fram över hela världen. Detta är något som är mycket intressant, inte minst på grund av att detta fenomen idag främst uppstår i våra västerländska och materialistiskt präglade världsdelar.

Vad är då en kommunitet, och vad syftar rubriken kommunitetsliv på?
I grund och botten handlar det om kristen gemenskap, som levs ut på ett mer konkret plan än vad som ofta är fallet trossykon emellan i en "vanlig" kristen församling. En kristen kommunitet består av en grupp människor som vill följas åt och dela det kristna livet på ett konkret sätt. Det kan handla om ett kollektivboende där man bor under samma tak och delar gemenskap med varandra i bön såväl som måltid. En kommunitet kan även vara människor som inte bor tillsammans men som ändå träffas regelbundet (ett antal gånger varje vecka) för bön och gemenskap. Ytterligare en variant är den ekumensika kommuniteten vid Bjärka-Säby som består av människor från olika samfund och sammanhang och som bor på vitt skilda platser i landet men som även följs åt genom att man överlåtitit sig till en viss regel. Vid kommuniteten vid Bjärka-Säby handlar det om att man överlåter sig till att be en tidebön om dagen, i mån av möjlighet ta emot nattvarden en gång i veckan, samt en gång om året besöka Nya slottet för en personlig retreat. Jag är välbekant med detta, jag tillhör inte den ekumeniska kommuniteten men dock något som kallas för "kommunitetens vänner" och jag försöker även leva efter samma regel som de ordinarie medlemmarna.

Att vara kristen är inte något som man är på egen hand, även om det finns många som menar att de klarar sig finfint utan andra troende. "Det är jag och Gud, och det räcker". Många som har denna inställning har tyvärr skådat och blivit offer för "övergrepp" av olika slag inom kyrkan, människors maktbegär, splittringar och grupperingar, mobbning och utfrysning, vistats i sammanhang som haft sekteristiska tendenser m.m. Att vara kristen är att tillhöra en kropp, Kristi kropp som bibeln talar om, där jag som enskild individ kopplas samman med andra. Detta är Guds tanke. Vi behöver varandra, vi troende. Jag behöver dig och du behöver mig. Gemenskap är ett av de tydligaste kännetecknen på vad kristen tro handlar om. Det är inga soloprojekt där vissa individer skall få glänsa med sin "tjänst", utan det är du och jag och han och hon och resten som vandrar tillsammans här på jorden mot ett gemensamt mål, himlen!

Som jag skrev tidigare så har detta med kommuniteter och kommunitetsliv blivit något som på senare år fått fäste i västvärlden. Företeelsen sprids alltså bland oss kristna som lever i välfärdsländer. Därför är det också intressant att reflektera över att kommunitetsliv även kännetecknas av enkelhet. En enkelhet som berör områden som boende och ägande men kanske framför allt en enkelhet i utövandet av det kristna livet där jag överlåter mig till en gemenskap där jag bland annat får dela bönelivet med andra. Att gemensamt evangelisera är också vanligt hos många kommuniteter. Många är det som vittnat om ett lyft i sina andliga liv, framför allt bönelivet, sedan de fått möjlighet att regelbundet praktisera detta tillsammans med andra troende. Jag har också upplevt detta i praktiserandet av en fastställd rytm med tideböner. (Jag kommer att skriva om tideböner i ett kommande inlägg).

Jag tänkte avsluta detta inlägg med ett par länkar. Den första länken är till en kommunitet i Göteborg som kallar sig för Oikos.
Kommuniteten Oikos

Sen en länkt till en intervju på c.a. 10 minuter med David Åhlèn i P1 från 2009.
David är välbekant för många inom svensk kristenhet som en känd och uppskattad artist. Han är också ledare för en kommunitet i Stockholm och han delar personligt om detta i intervjun här

Fortsättning följer!
/Calle