Filmtipset: The Blind Side

Nej, det är inte en film om svenska hardcore bandet Blindside ;)
Det handlar istället om en film som gjordes 2009 och som vunnit väldigt många priser, filmen var bla nominerad i kategorin "Bästa Film" på senaste Oscarsgalan!
Titeln "The Blind Side" syftar på en term som används inom amerikansk fotboll.

Jag har ju skrivit i välkomsttexten här att den här bloggen tar upp bla film. Det har inte blivit så mycket av den varan så jag tänkte passa på och ändra på det då.

I måndags befann jag mig på en av Viking Lines färjor. Jag bestämde mig för att gå och se en film för att beta av några timmar i biosalongen, av den sammanlagt 11 h långa resan. Det var första gången jag gick på bio på en Finlandsbåt faktiskt. Jag valde att se "The Blind Side" som jag hört och läst en del om innan. Jag visste att den skulle ta upp och ha ett "kristet tema" på något vis. Vad jag inte visste, förrän eftertexterna började rulla, var att den är baserad på en verklig händelse.

Utan att avslöja allt för mycket kring själva handlingen så kan jag skriva att filmen i korthet handlar om den övergivne Michael "Big Mike" Oher som är på väg utför i samhället och vars framtid inte vittnar om lysande utsikter. Big Mike stöter av en händelse ihop med en kvinna som heter Leigh Anne Tuohy (spelad av Sandra Bullock). Leigh Ann och hennes familj är kristna och de öppnar sitt hem för Big Mike och låter honom få bo hos dem, köper kläder till honom och hjälper honom på många olika sätt som jag tyvärr tror är väldigt främmande för oss människor i dagens samhälle.

Varför jag ville skriva några rader om den här filmen är för att jag blev väldigt tagen av hur den skildrar en kristen tro som har gått ifrån att enbart "talk the talk", till att faktiskt "walk the walk". Sandra Bullock gör en lysande rollprestation som den mycket bestämda men varmhjärtade hustrun/mamman i familjen. Hon vann en Oscar för bästa skådespelare för sin insats.

Denna film är ju en hollywood produktion och visst kan den någongång kännas som en klassisk amerikansk "feel-good movie", det som gör den till något mer är det hjärtliga budskapet samt att den ju är baserad på en verklig händelse. Som kristen konfronteras jag med hur pass villig är jag själv att vilja ge tid och kraft åt en medmänniska som behöver det. Det är bra, då har nog den här filmen fyllt sitt syfte tror jag. Det känns som The Blind Side lyckas göra följande bibelord väldigt levande och konkreta:

"Mina bröder, vad hjälper det om någon påstår sig ha tro men saknar gärningar? Kan väl en sådan tro frälsa någon? Om en broder eller syster inte har kläder och saknar mat för dagen och någon av er säger till dem: "Gå i frid, klä er varmt och ät er mätta", men inte ger dem vad kroppen behöver, vad hjälper det? Så är också tron i sig själv död, när den är utan gärningar. Nu säger kanske någon: "Du har tro." - Ja, men jag har också gärningar. Visa mig din tro utan gärningar, så skall jag visa dig min tro genom mina gärningar." - Jakobs brev kap. 2 vers 14-18


"Ty jag var hungrig och ni gav mig att äta. Jag var törstig och ni gav mig att dricka. Jag var främling och ni tog emot mig.
Jag var naken och ni klädde mig. Jag var sjuk och ni besökte mig. Jag var i fängelse och ni kom till mig.
Då skall de rättfärdiga svara honom: Herre, när såg vi dig hungrig och gav dig att äta, eller törstig och gav dig att dricka?
Och när såg vi dig vara främling och tog emot dig eller naken och klädde dig?
Och när såg vi dig sjuk eller i fängelse och kom till dig?
Då skall konungen svara dem: Amen säger jag er: Allt vad ni har gjort för en av dessa mina minsta bröder, det har ni gjort mot mig." - Matteus Ev. kap.25:35-40

Frikyrkans kris

Dagens Industri publicerade nyligen en artikel om hur det är ställt med den svenska frikyrkan. Det är en rätt lång, men intressant artikel. Du kan läsa den här!

Ett Konungsligt Prästerskap

Störst av allt är kärleken! (1 kor 13:13)

Det är nog ingen som undgått att det har varit ett kungabröllop i helgen. Sveriges blivande drottning och statschef Victoria gifte sig med sin Daniel från Ockelbo. Själv satt jag bänkad framför tv'n nästan hela dagen i lördags, det bara blev så. Det var så lätt att dras med i hela atmosfären och den påtagliga glädje som fanns hos så många människor. Jag var också glad, gick och lade mig med en varm känsla inombords sen när det var över.

Jag skriver detta inlägg för att bland annat uppmärksamma det faktum att det är politiskt korrekt idag att vara motståndare till monarkin. Stödet för kungahuset och monarkin som statsskick har sjunkit hos den svenska befolkningen de senaste åren. Det märks bland annat också av i kristen media, det finns profiler som uttalar sig kritiskt till de facto att Sverige har kvar sin monarki. Argument som att monarkin är odemokratiskt och föråldrad hör man titt som tätt. En demokrati, som ju Sverige är, bör ju kännetecknas av såväl åsiktsfrihet som yttrandefrihet. Alla skall ha rätt att få uttrycka sin mening. Det skriver nog de flesta av oss under på.

Detta inlägg är inte alls tänkt som något ställningstagande för eller mot monarki från min sida. Jag skriver för att det finns ett par företeelser jag vill uppmärksamma.

När det kommer till monarkins kritiker och förespråkare för dess avskaffande, så vågar jag nog vara så pass rättfram och skriva att det som förenar dem, trots att de består av många olika människor med varierande religiös och politisk åskådning, är att man lever sitt liv med ett starkt fokus på livet här och nu. Man räknar inte med, eller har "glömt bort" (om det handlar om kristna), att vår livstid här på jorden är mycket kort och enbart är en glimt av vad som komma skall. Vi är trots allt på väg till himlen kära vänner, och där råder det ingen osämja, orättvisa eller felaktiga rangordningar bland människor!

Det är ganska lätt att förstå att den som saknar insikt om livet efter döden kan uppleva monarkin såväl som en rik överklass som en stötesten och något provocerande. För om livet bara är här och nu, och det inte existerar något utöver detta, så handlar det ju om se till att få ut så mycket som möjligt av livet nu. Om man då ser att vissa har möjlighet att glida genom livet pga att de har pengar eller förmåner för att de tillhör en viss "förnäm släkt" etc medan man själv får kämpa o slita så är det väl inte konstigt att man reagerar starkt mot detta och anser det vara väldigt orättvist.

Självklart får man som kristen i Sverige vara både republikan och motståndare till monarkin som institution om man vill. Alla har rätt till en egen åsikt. Alla har rätt att yttra sig. Min åsikt när det kommer till kristna som är väldigt negativt inställda till monarkin i Sverige är att jag misstänker att man tappat fokus en aning. Man har "glömt" att det liv som vi lever sträcker sig så oändligt (där fick jag till det ;-) ) mycket längre än de år vi lever på jorden.

Ett fåtal människor på vår jord "föds med en silversked i munnen". Bland dem finns bland annat kungligheter och barn till väldigt, väldigt rika föräldrar. Är det rättvist att det är på det viset? - Nej, det är väl det inte, men vem har påstått att livet här på jorden skall, måste vara rättvist..... och vem är vi att påstå att vi förstår allt och vet exakt hur det borde vara. Livet är inte rättvist! Det har aldrig varit det och kommer aldrig att vara det heller. Jag gillar skarpt ett uttalande som Robert Schuller (grundaren av den där kristall-kyrkan i L.A.) gjorde en gång: "Livet är inte rättvist, men Gud är god!"

Erbjudandet från Gud till oss människor, om att få släppa drivet efter "millimeterrättvisa" och kapitulera inför att Gud är alltigenom god och enbart vill det bästa för oss alla är oerhört befriande! Under den tid vi lever här på jorden så kommer vissa människor att ha en lättare tillvaro än andra. Det finns ingen som fullt ut kan redogöra för varför det är så. Vi som tror på bibelns ord kan dock ha full tillförsikt om: Att Gud är och förblir enbart god och rättvis, och att han inte gör någon åtskillnad mellan människa och människa.

Efesierbrevet, kapitel 2. vers 4-7: "Men Gud som är rik på barmhärtighet har älskat oss med så stor kärlek, också när vi ännu var döda genom våra överträdelser, att han har gjort oss levande tillsammans med Kristus. Av nåd är ni frälsta. Ja, han har uppväckt oss med honom och satt oss med honom i den himmelska världen, i Kristus Jesus, för att i kommande tider visa sin överväldigande rika nåd genom godhet mot oss i Kristus Jesus."

För att återgå till det "kungliga" temat, så beskriver ju faktiskt bibeln oss troende, som fått uppleva förlåtelse och försoning från Gud i våra liv, som "kungar och präster", "ett konungsligt prästerskap"(1 Petr. 2:9). När Victoria och Daniel efter vigseln mötte folket som samlats på Stockholms gator i lördags, möttes de av jubel och glädjerop. Det var dom sannerligen värda tycker jag. Fast det jubel som kronprinsessparet fick möta kommer dock att blekna i förhållande till det massiva jubel som kommer att möta dig och mig en dag när vår tid här på jorden har fyllt sin kvot och det är dags att vandra in genom pärleporten. Har vi inte fått uppleva hur det känns att vara kung, drottning, prins eller prinsessa här på jorden kommer vi sannerligen att få uppleva det då! :)

En plats i solen

Blev riktigt häpen igår då jag av en ren händelse råkade se en tidningsartikel där det stod att Kent släpper en ny skiva snart, närmare bestämt den 30:e juni! Skivan har fått titeln: "En Plats I Solen".

Det var ju inte alls länge sedan de kom ut med sin förra skiva "Röd", i november för att vara mer exakt.

Hur som helst, en ny Kent-skiva tackar man ju aldrig nej till! :D
Igår släpptes en singel med som innehåller 2 av plattans 10 låtar, "Gamla Ullevi" och "Skisser För Sommaren".

Hör dom låter? Det får ni reda på här:

Gamla Ullevi:


Skisser För Sommaren:

Tänkvärt om andligt ledarskap

Jag skriver en hel del om andligt ledarskap har jag märkt. Både vad som kännetecknar äkta ledarskap enligt bibelns mått och Jesu egna ord och vad som inte gör det!

Det finns flera anledningar till detta. Dels är det ett ämne som intresserar mig väldigt mycket och som känns relevant på olika sätt.

Det finns kristna bloggar som nästan enbart tar upp detta ämne och där det diskuteras hej vilt i kommentatorsfälten om ditt o datt. Mycket av det som diskuteras är väldigt relevant och oerhört viktigt att det lyfts fram i ljuset. Tyvärr behöver man ibland bara läsa en kort stund bland responsen bland kommentatorsfälten för att det skall ge en en bitter eftersmak. Tonen kan stundtals vara väldigt hård och oförsonlig. Det ger ett intryck av att vissa som "tycker" väldigt mycket och då har väldigt många åsikter, inte så mycket söker försoning och förståelse som de nyttjar möjligheten att få "kasta skit" på den eller det som de(av personliga skäl?)inte gillar. Det är tråkigt, och det leder alltid till en återvändsgränd oavsett!

Min strävan med den här bloggen och det som jag skriver är att den här bloggen skall vara en frizon från sådant. Visst har också jag frestats att skriva saker här när jag hört om vissa saker som gjort mig upprörd och arg. Kanske kommer jag att misslyckas ibland, men det är ett medvetet val från min sida att vaka över mig själv och mina motiv angående det som jag skriver om här.

När jag hör människors berättelser som beskriver hur de blivit "fimpade" i olika kristna församlingar och sammanhang pga ledare som överskridit sina befogenheter förblir jag inte oberörd, långt ifrån. Men jag tror att den rätta vägen att gå inte är att lägga för mycket fokus på galenskaper och övertramp som gjorts, även om det ibland naturligtvis är nödvändigt, utan att istället satsa ännu mer på att lyfta fram och påminna om goda och äkta ideal när det handlar om ledarskap i kristna sammanhang.

Peter Halldorf är en ledare som jag har stor respekt för. Jag upplever genom de personliga möten jag haft med honom, och de tankar jag tagit del av som han förmedlat i sina många böcker, att han är en genuin och viktig röst i kristenheten idag. För ett par dar sen skrev han en artikel i Dagen. Jag noterade det då jag tittade in på bloggen Drömkyrkan.se (som jag länkat till här på sidan).
Här följer ett urval ur Peters artikel, jag delar helt hans tankar i detta:

"Den ledarskapskult som sköljt över vår kultur under de senaste 30 åren, med en flod av kurser, konsulter och kataloger om ledarskap, har orsakat betydande problem i kristna miljöer. Moderiktiga manualer om ledarskap och förtjusningen över så kallad ”ledarträning” hör till det som oroar mig mest när jag i dag blickar ut över kristenheten. Intentionerna är ofta goda, men vad betyder det att ideal och språkbruk i så hög grad speglar den ledarskapskultur som sedan 1980-talet har fått många även inom kyrkan att tro sig om att kunna bli ledare på grund av kompetens och inte genom det liv de lever med Gud?
Jag skrev själv en bok 1986 med titeln ”Ungt ledarskap”. Det mesta av innehållet i boken skulle jag kunna upprepa i dag, men jag hade undvikit att så flitigt använda ordet ”ledarskap”. Men det är väl bara ett ord, ett begrepp? Är inte det viktiga vad vi ger det för innehåll? Nej, språket är i sig bärare av värderingar. Det vi verbaliserar har vi snart cementerat. Vad vi säger om oss själva, tror vi snart om oss själva. Och den som tror sig vara en andlig ledare blir alltid farlig för sin omgivning.

Kyrkan behöver inte fler ledare. Däremot behöver hon fler ”äldste”, det vill säga mogna människor. Äldste är det väsentliga ordet i Bibeln – zaken på hebreiska, presbyter på grekiska, starets på ryska – när det talas om att leda och bära ansvar. En äldste leder inte genom kompetens, utan genom de ärr livet med Kristus efterlämnat i hans kropp och själ. När presbyteriet ersätts av ett ”ledarteam” händer inte bara något med ledarnas självbilder. Ett uppdrag som borde bäras med bävan – att vara människornas herde – riskerar att hamna i händerna på dem som gärna signerar sig själva som ”ledare”.
Begreppet ledarskap rymmer en farlig högspänning, i synnerhet när det knyts till ungdom. Den som tidigt i livet vill vara en ledare för andra sätter, sig själv ovetande, sin andliga hälsa på spel. Genom att söka offentlighet, bli hemtam i blickfånget, göra sig beroende av applåder, märker hon inte hur hon börjar agera på denna världs och tidsålders arena. Skomakaren Hjalmar Ekströms ord var som en tagg i köttet när jag först mötte dem: ”Den som har synlig framgång, står denna världen närmare än Gud.”

Driften att vara ledare blir som mest förödande när den knyts till andlighet. Det kan vara i form av under och tecken, eller i rollen som ”andlig vägledare” för andra. Inte minst gäller det i en kultur där framgång, tillväxt och synlighet är hårdvaluta. Vi tror på fullt allvar att synlig bekräftelse, vare sig det rör sig om numerär, mirakel eller uppmärksamhet, utgör en fullmakt. Då behövs människor som förvärvat den dygd forntidens karismatiker kallade apsefiston: en hjärtats enfald som utplånar den självupptagenhet som utmärker den oomvända människan. En andlig ledare måste vara fri från allt intresse för andras uppskattning."

WORD!
/Calle

Kolportören till länklistan!

Hej!
Jag tänkte passa på och upplysa om att jag lagt till en ny länk under "Länkar".

Det handlar om bloggen "Kolportören". Bakom bloggen står Joachim Elsander, pastor i korskyrkan (EFK) i Borlänge.
Jag har under en tid följt hans blogg, och jag anser att den är väldigt relevant för kristenheten i Sverige idag och de tider vi lever i. En sak som är mycket positiv med hans blogg är tonen i det som skrivs. Det är väldigt skönt att slippa möta den raljerande ton som tyvärr präglar en del andra mer el mindre kända kristna bloggar. Jag upplever att Kolportören lyfter fram aktuella händelser i kristenheten i dag och brukar ett sunt ifrågasättande av saker och ting som sker utan att vara dömande.

Bloggen finner ni här till höger under rubriken "Länkar"!
Den får mina varmaste rekomendationer! Ta en titt du med!
/Calle

Säg det med ett klistermärke!

Om valet till hösten skulle avgöras beroende på vem som har varit flitigast av alla, med att sprida sitt budskap via klistermärken och planscher, skulle segern tveklöst tillfalla unga och arga medborgare med åsikter långt ute på vänsterkanten ;-)


Ett litet kollage som jag sammanställt. Jag passade på att fota en dag då jag råkade ha kameran med mig under en promenad på stan.








Den sista bilden är helt klart min personliga favorit!

Fler inlägg

Sommarlovet står för dörren :D

Det kommer troligtvis innebära att jag kommer att kunna utöka aktiviteten här på bloggen och skriva betydligt oftare än för stunden.

Håll utkik!
/Calle