"Kentarna" rör på sig...

Ikväll runt kl 21, inleder rikets i särklass största band sin nya turné. Kent startar med en utsåld fyra dagars kavalkad på Annexet i sthlm.

Jag deklarerar öppet min kärlek till dessa "Tuna-grabbar", det står jag utan tvekan för! Jag har, som jag skrivit tidigare i någon blogg-post, varit ett fan sen 1996, då deras andra skiva kom ut.

"Ingen blir profet i sin egen hemstad", var det en väldigt vis man som sa. Det är få svenska band som hyllats i svensk media, på senare år, på samma sätt som Kent, likväl anser jag ändå att de inte fått den allmänna bekräftelse i Sverige som de förtjänar!

Abba visst, Roxette jodå, Ace of Base???. Alla dessa svenska artister har sålt ett antal miljoner ex världen över, men när det kommer till vilken artist/grupp som påverkat och betytt mest för unga & gamla människor i Sverige, vågar jag nog sätta en slant på bandet som en gång i tiden kallade sig för "The Coca-Cola Kids" och repade i en gammal skola i "förorten" Hagnesta Hill.

-Det skall bli intressant att få ta del av kvällens låtlista senare!
/Calle

Rysk Vintersportgren

Lär nog aldrig platsa som olympisk gren dock...

Andens Kunskap

Jag fann dagens text från andaktsboken som jag använder så pass talande och träffsäker, att det vore skam att inte dela med mig av innehållet till er läsare här på bloggen!

Texten har rubriken "Andens Kunskap", och är hämtad ur en del av kyrkofadern Isak Syriern´s (600-t e.Kr) berömda verk: Andliga Tal.

"Ingen världslig kunskap kan förmedla Andens kunskap. Andens kunskap ges aldrig åt den som söker tillägna sig den genom studier. Vill man närma sig den måste man uppge studierna, uppge forskningens spetsfundigheter och invecklade metoder, och låta sitt hjärta bli som barns.

Den vana och de tankar som följer av studierna är ett stort hinder så länge man inte gradvis har lyckats utplåna dem. Ty den andliga kunskapen är enkel. Den ger inte sitt ljus genom tankar av denna världen. Så länge inte själen har befriats från de många tankarna, så länge den inte uppnått renhetens enkelhet kan den inte erfara den andliga kunskapen.

När du en gång för alla anförtrott dig åt Herren, som ger dig allt skydd du behöver, och när du följer honom, så bekymra dig inte om någonting annat utan säg till din själ: "Han är mig nog. Han som jag en gång för alla har anförtrott mig åt. Jag är inte här, utan hos Honom. Han är den som vet."

Då skall du få se Guds stora verk. Hur han alltid är nära dem som vördar honom, och befriar dem. Och hur hans försyn omger dem, fastän osynlig."


- Kommentarer överflödiga!
/Calle

I FOKUS: Ingemar Stenmark

Så här i OS-tider så går ju i alla fall mina tankar tillbaks till förflutna tider och händelser. Jag tänkte av den anledningen publicera en liten hyllningskavalkad till en av dom störste idrottsmännen genom tiderna, Ingemar Stenmark!

Ingemar Stenmark var min allra första "idol"! Under min uppväxt så ägnade jag mig åt två sporter, slalom och fotboll, där skidåkningen blev min primära gren.
Min tävlingsperiod i slalom varade i sju år, det gick väldigt bra för mig och det hann bli några medaljer och pokaler under dessa år för min del, de står fortfarande prydligt uppradade i pojkrummet hemma hos mina föräldrar.

Jag kan inte svara på varför slalomgrenarna och Stenmark gjorde ett sånt starkt intryck på mig, det bara blev så. Jag kommer ihåg när vi åkte med familjen till Tärnaby första gången under en sportlovsvecka för att åka skidor. Det var stort, det var "helig mark" som jag beträdde den gången.

I Tärnaby finns ett slalomgymnasium. Ett år när vi var där hade gymnasiet ett träningspass i "Ingemarbacken", när de tränat klart lät de banan som de tränat i stå kvar för oss övriga som ville provåka den. Jag testade den flera åk i rad. Under det sista åket lade jag märke till att det stod en man mitt i backen bredvid banan och kollade på mig när jag kom åkande. Efteråt när jag stod nere vid liftkön såg jag mannen som tidigare stått i backen och kollat på när jag åkte, komma ner för backen för att sen passera mig. Då såg jag vem det var, det var Ingemar Stenmark själv i egen hög person. Det är ett av mitt livs hittills stoltaste ögonblick ;-).

Här kommer ett klipp som jag lägger ut som en hyllning till min gamle idol, "dä ä´ba å åk"(varför krångla till det liksom):

Gästblogg om andligt ledarskap

Jag fick en förfrågan från min gode vän och vapenbroder Martin Reén ifall jag hade lust att skriva ett inlägg som gästbloggare på hans blogg, kring temat andligt ledarskap.

Inlägget ligger ute på hans blogg nu, här är länken: Vem är en andlig ledare?


/Calle

1001 Böcker...

"1001 Böcker Du Måste Läsa Innan Du Dör", är namnet på en bok som är en äkta "tegelsten" till bok, i ordets rätta bemärkelse!

Den svenske docenten i litteraturvetenskap, Göran Hägg, har samlat ihop litteraturens främsta böcker från tidens begynnelse fram till idag, och sammanställt dem i den ultimata samlingen av "klassiker": "1001 Böcker Du Måste Läsa Innan Du Dör".

Bibelns böcker trängs med Don Quijote, Dostojevkij, Strindberg, Hemingway, Kafka, Astrid Lindgren och några hundra författare till i denna lunta som är c.a. 950 sidor tjock. Boken beskriver relativt utförligt temat i alla verk som finns med i boken, utan att för den skull avslöja "handlingen" i de olika böckerna.

Boken kan man förstås låna på biblioteket, eller köpa i en bokhandel, 250 kr.

Boken bidrar tveklöst till upptäckten av många nya litterära verk, och ger läsaren flera intressanta lästips!


*Serien "1001", innehåller även volymerna "1001 Album Du Måste Höra Innan Du Dör", samt "1001 Filmer Du Måste Se Innan Du Dör."

/Calle

En afton med Björn Ranelid

Jag är nyligen hemkommen från en föreläsningskväll i skönlitteraturens tecken, som hölls av författaren, föreläsaren och samhällsdebatören Björn Ranelid.

Det var en uppmuntrade dryg timme som jag och cirka 500 andra personer spenderade tillsammans med författaren ikväll. Jag kände mig lyft och uppmuntrad efteråt, och av att döma på mina medmänniskors ansiktuttryck efter föreläsningen som också lyssnat, så kan jag konstatera att jag inte var den ende som upplevt kvällen så.

Föredraget,förläsningen, samtalet eller vad man skall kalla det blev ungefär exakt som som jag hade tänkt mig att det skulle bli. Björn R. träder in på scenen några minuter efter 19, sedan håller han liv i sitt framförande och talar nästan en timme i sträck, utan manus, med några få andningspauser. Jag hade tänkt innan att jag kanske skulle lyssna efter några "Ranelidska" fraser som jag kunde citera här sedan, men det blev svårt att hålla reda på och skilja ur något, metaforerna fullkomligt haglade stundtals under kvällen, men det var mycket givande. En fras som han upprepade ett antal gånger under kvällen och som blivit en av hans mest kända och citerade är denna:

" Jag simmar från stranden jag, till stranden du, i havet vi."
"Det längsta och det kortaste avståndet i världen är mellan hjärnan och hjärtat, där emellan behövs inga pass eller visum."

Ranelid pratade kring några av sina böcker, sin uppväxt, sitt författarskap, bilden av honom som finns i media, varför han är som han är och beter sig som han gör.
Björn Ranelid verkar vara i total avsaknad av påverkan från "jantelagen". Om han har skrivt en bok eller sagt något som han tycker är bra, så påpekar han det. Han sa bl.a. en mening ikväll, jag kommer inte ihåg meningen, men jag kommer ihåg att han upplyste oss i publiken om att den meningen allena var värd 3 st "August-Pris."
Ett typiskt Ranelid-citat, som också avslöjar varför vissa människor älskar honom och andra får damp och brister ut i hatiska kommentarer mot honom. Från mig får han utan tvekan "tummen upp"! "Jantelags-Sverige" behöver dig Björn!

/Calle


Jag passade på och tog en bild Björns bil som stod parkerad precis vid entre´n :)

Break in - Break out

Det finns många som har upptäckt fördelen med att införskaffa schyssta tv-serier på dvd. Hur ofta visas det egentligen något som man verkligen vill se på tv? Det är ganska sällan om man tänker efter ordentligt. Ibland är det skönt att slappa framför tv'n med en bra film eller en bra serie, eller hur. Istället för att välja att kolla på det program som "verkar" bäst och som går på tv just då, så kan man ju välja att se något som man istället vet är bra.

Jag och Kristina har tre stycken tv-serier som vi följer: Lost, Heroes och Prison Break. Men vi har aldrig följt serierna när de visats på tv, utan vi har införskaffat serierna och dess olika säsonger på dvd.

Vi har nyligen påbörjat den fjärde och sista säsongen av "Prison Break". Prison Break är en sjukt bra tv-serie som vunnit många pris och fått många nomineringar, bl.a. för bästa tv-serie 2005 och 2006.

Handlingen i korthet, hämtat från wikipedia:
"Prison Break var en amerikansk TV-serie som i Sverige sedan 2 januari 2006 sändes på TV3 . Serien kretsar kring Lincoln Burrows (Dominic Purcell), som dömts till döden för ett mord han inte begått. Hans bror Michael Scofield (Wentworth Miller) planerar i detalj hur han ska rädda sin bror och rånar i desperation en bank, med avsikt att hamna i samma fängelse som sin bror. Räddningen visar sig dock, när han tvingas beblanda sig med några av fängelsets farligaste män, bli svårare och mer komplicerad än vad han tidigare trott."

"Första säsongen
Serien handlar om Michael Scofield som är i en minst sagt desperat situation. Han dyker för första gången upp i seriens pilot-avsnitt som en man som går in på en bank och rånar den, för att sändas till det fängelse där hans äldre bror, Lincoln Burrows (Dominic Purcell) sitter felaktigt dömd till döden. Michael tatuerar fängelsets ritningar som Lincoln sitter i på kroppen och rånar en bank för att komma in i fängelset. Planerna går som det ska och i fängelset träffar Michael mördaren T-bag (Robert Knepper) och maffia gangstern John Abruzzi (Peter Stormare) mfl.

I fängelset utsätts han för nya prövningar varje dag samtidigt som Lincolns advokat och före detta flickvän letar efter nya bevis som kan fria honom. Hon möter dock tufft motstånd från högre makter och alla tycks ha ett finger med i spelet. Det blir inte bara problem i fängelset, utan omfattningen av hela affären inleder en stor politisk konflikt."


Ifall det finns någon där ute som håller med mig om att det mest bara är skit på tv, och hellre känner för att vilja kolla på nåt med lite mer kvalité, så kan jag rekomendera denna tv-serie, för den som inte sett den ännu. Det finns fyra säsonger och en fristående film till serien.

Här kommer en trailer för säsong 1: (kommenterad av den där killen med mörka "trailer-rösten")

/Calle

Minnen från förr: OS i Calgary 1988

Så var det vinter Olympiska Spelen igen! I Vancover, Canada.
Sist det begav sig i Canada var 1988 i Calagry och det är av anledning av detta som jag skriver detta inlägg.

Då var jag 8 år och hade ett stort sportintresse, framför allt så var det slalom, backhoppning och längdskidor som lockade. Eurosport var för övrigt snudd på den enda tv-kanal som jag tittade på när jag var runt 10 år. Mitt sportintresse höll i sig ganska länge, fram tills musiken blev mina stora passion i 13-14 års åldern. Musiken blev en kärlekshistoria som ersatte sportintresset och som har hållt i sig och fortfarande håller i sig idag.

Jag har på senare år känt en saknad ibland, att det stora sportintresset inte längre finns kvar hos mig på samma sätt som det fanns när jag var yngre. På ett sätt skulle det vara kul att vara som alla dessa "idrotts-mästerskaps människor" som så fort det blir OS, VM eller EM i något sammanhang går in i en dvala och bara ägnar tiden åt det absolut nödvändigaste, resten av tiden sitter de framför tv'n och kollar på sporten. De stiger t.o.m. upp på nätterna för att kolla, ifall det som i nuläget beror på tidszonerna mellan Sverige och Canada. Lite jobbigt känns det ändå, att tänka sig att jag skulle vara så fanatisk, framför allt är nog min fru glad att jag saknar detta engagemang.

Men 1988 så följde jag Calagry OS nästan slaviskt kommer jag ihåg. Varenda dag och kväll efter skolan, läxläsningen kanske inte var på topp under dessa veckor för min del. Jag har många minnen från detta Olympiska Spel och när jag såg bilderna från klippet som jag bifogar här till sist så väcks de åter till liv. Kanske skall jag ta och försöka ta tid till att följa med lite mer under dessa olympiska veckor? Kanske idrottskänslor från en svunnen tid kan infinna sig på nytt? En sak vet jag dock säkert, det kommer inte att bli helt som förr. Ingemar Stenmark är inte med, ej heller Alberto Tomba och Sven "Plex" Pettersson kommer inte att hälsa mig som tittare välkommen med sin klassiska fras: "Go'midda, Go'midda! Men det är ok, saker och ting förändras. Gamla intressen ger vika. Nya intressen uppstår, och det är faktiskt helt naturligt. Fast alla goda minnen, minnen från förr, de kommer alltid att finnas kvar!

Här kommer klippet! Håll till godo och dra er till minnes, till flydda stunder och dagar!

/Calle

I FOKUS: Svarta Vykort av Marcus Birro

Det är dags för min första bokrecension här på bloggen. Jag väljer att börja med en bok som är ganska tunn vad gäller antalet sidor, men vars innehåll är desto mer omfattande och lämnar djupa spår hos läsaren. Boken heter "Svarta Vykort" och är skriven av Marcus Birro.

En bok om tröst, står det på omslaget. Den här boken kom ut 2007. Ett år tidigare hade Marcus fått uppleva något av det värsta som en människa kan få uppleva, att ens barn dör. Under loppet av ett år förlorar Marcus och hans sambo Johanna två barn p.g.a. för tidig födsel.

"Att skriva den här boken blev som en form av terapi", har Birro sagt. Genom att sätta ord på sorgen och smärtan blir bördan lättare att bära. Boken skrev han också för att uppmärksamma det faktum att det är snudd på tabu i Sverige att tala alltför öppet kring personlig sorg. Sorg har ansetts vara något som skall hållas privat. Han skriver om bemötandet de fick inom vården, smärtan över att mista ett barn, sorgeprocessen men även om styrkan som infinner sig till att kämpa vidare. Det var även under denna period av sitt liv som Birro hittade tillbaka till Gud. Idag beskriver han sig själv som troende och är medlem i den romersk-katolska kyrkan.

Ett utdrag ur boken:
"Jag spills ut på golvet
Slår i väggar och skvätter i vrår
Jag skyddar mitt barn från sköterskor som talar ett främmande språk, som rör sig ovärdigt, som inte förstår att det är jag som vilar där
Mitt ansikte och mina dagar
och jag gråter äntligen
Det känns som ett nederlag, som ett svek
Jag är en far utan barn"

"Sena missfall" kallar läkarna dem
"Våra barn" kallar vi dem


Denna bok gjorde ett väldigt starkt intryck på mig och jag rekomenderar den det varmaste! Budskapet i denna bok är väl värd sina 49 kr som man får betala för den i en pocketshop.

/Calle

A mans gotta do what a mans gotta do...

Det finns vissa saker som människor av olika anledningar upplever en inre maning att genomföra någon gång under sin livstid! Det kan handla om väldigt olika saker, gemensamt för dem är att de kan sammanfattas som någon form av mandomsprov.



Hoppa Fallskärm



Åka Vasaloppet



Pröva på Offpist i Alperna



Göra en Roadtrip genom USA


Bestiga Mount Everest eller ett annat berg



Vandra genom Amazonas Djungel





Spela igenom Resident Evil serien i kronologisk följd




1996 släpptes det första spelet i serien, Resident Evil, till PS1 (Playstation 1)
Det innebar för många en helt ny form av spelupplevelse. För att sammanfatta det kort, "spelet skrämde slag på kidsen". Här kommer även en kort resumé av handlingen i det första spelet, hämtat från wikipedia:

"Spelet utspelar sig i en herrgård utanför Raccoon City, dit en elitstyrka skickats för att undersöka några brutala mord som hänt ute i skogen där ett antal offer sett ut att vara halvätna. Kontakten tappas med första gruppen (Bravo) och Alpha gruppen skickas in. De hittar Bravos helikopter men inga spår av överlevande, då de blir anfallna av galna hundar och måste ta skydd i herrgården. Väl inne sprider de återstående medlemmarna ut sig för att söka efter ledtrådar till vad som orsakat morden.

Spelaren upptäcker gradvis vad som döljer sig bakom herrgårdens fasad; herrgården var i verkligheten en forskningsanstalt för biologiska vapen och efter en olycka har ett virus läckt ut och personalen som smittats förvandlades till zombies. Försöksdjur som till exempel virusmuterade hundar har rymt och utgör ett hot mot spelaren. Till slut kommer spelaren även över information som antyder att det hela inte är en olyckshändelse utan ett kontrollerat experiment iscensatt av företaget Umbrella där S.T.A.R.S. observeras i strid mot de muterade varelserna."

Det där var en liten inblick i spelets handling. Genom åren har det släppts flera uppföljare till serien:

Resident Evil Zero
Resident Evil
Resident Evil 2
Resident Evil 3 Nemesis
Resident Evil X Code Veronica
Resident Evil 4
Resident Evil 5

Som framgår av bilden så äger jag alla spelen till Gamecube utom det senaste, Resident Evil 5, som endast finns tillgängligt till PS3.

Jag befinner nu mig halvägs igenom "Resident Evil Zero" (som utspelar sig "before the mansion incident", välbekant för oss invigda) Det är en rejäl dos nostalgi att spela dessa spel igen.

Här följer ett litet collage med bilder hämtade från spelen:


Skulle du gå in i detta hus frivilligt?



Det som mycket bidrog till den där läskiga känslan med spelen var miljöerna, de mörka korridorerna, det knarrande trägolvet och vinden som orsakade trädgrenar att slå mot fönsterrutorna





Några lokala Zombies som bjuder upp till dans



Allt Leon vill är att hitta presidentens dotter som blivit kidnappad av en spansk sekt vid namn "Los Illuminados" och föra henne tillbaka till "the States"
Men det finns många i den undangömda bergsbyn i Spanien som inte vill att så skall hända, bl.a. dessa elaka munkar. Men med stadig hand, k-pisten full med ammonution och fingret på avtryckaren så har dessa elaka munkar snart reciterat sin sista mässa...



Stöter du på denna elaking och inte har tillräckligt med ammonution och handgranater innanför västen så kommer du snart att känna dig ett huvud kortare, bokstavligen..


"Are the faint sounds of footsteps those of survivors..?"

- Welcome to the world of survival horror!

En låt som fastnat någonstans inne i hjärnan!

Hej!

Den här låten, främst synth-slingan, har malt i mitt huvud i ett par dagar nu. Jag tänkte jag skulle passa på och sprida viruset till er övriga ;-)

Låten heter "Fireflies" och artisten kallar sig för Owl City (Ugglestaden..??)

Låten ligger i alla fall på första platsen på Englandslistan och topp 10 på Amerikanska Billboardlistan i skrivande stund.

Låten är rätt bra, fast jag tycker att videon är bättre. Den är en sorts "vintage-tribute" till ett gammalt pojkrum i början av 80-talet.

Check it out!

Storebror säger NEJ!

Studerande som bloggar via Lunds Universitet har blivit förbjudna att blogga
om citat: "kontroversiella ämnen som religion och politik".

Saxat från SR's hemsida:

"Studenter förbjuds blogga om politik

Studenter vid Lunds universitet får inte blogga om religion eller politik enligt ett avtal som studenterna skriver på.

Ämnena anses kontroversiella och riskerar att väcka anstöt, därför har regler kring vad studenterna får skriva om på Lunds universitets blogg tagits fram, skriver Sydsvenskan.

– Vi som bloggar ville ha riktlinjer. Jag ser bara positivt på det, säger en av de bloggande studenterna.

Men de här inskränkningarna är anmärkningsvärda, menar Gunilla Jarlbro som är professor i medie- och kommunikationsvetenskap på universitetet.

– Att man inte får diskutera politik och religion låter konstigt. Det är som att inte diskutera samhällsfrågor.

Ledningen för universitetet håller på att ta fram en intern guide för sociala medier och ska nu undersöka vad lagen säger."

Sådana här saker kan verka som en futtig grej för vissa kanske?
- Jag anser att det är desto allvarligare. Det är en inskränkning gentemot yttrandefriheten! Varför anser man att religion och politik är kontroversiellt?
Först ett förbud för studeranden vid Lund, sedan övriga universitet i landet?

Nej låt oss hoppas att detta egendomliga beslut rivs upp i.o.m. all den uppmärksamhet som ärendet fått i media.

Intervju med Peter Halldorf

Jag tog mig en fika inne i stan i dag mellan lektionerna. När jag satt med kaffekoppen och ett gamalt nummer av corren fick jag se en annons om en intervju som skulle visas med Peter Halldorf. Jag förstod av annonsen att den skulle sändas på någon lokaltv-kanal eller webb-tv.

När jag kom hem ikväll surfade jag in på correns hemsida och webb-tv kanalen, och där fanns den, en intervju på drygt sju minuter med Peter där han bland annat talar om och ger in inblick i verksamheten på Bjärka-Säby. Det var kul att se! :)

Här är intervjun i sin helhet:



Blessings!
/Calle

Depeche Mode Globen 31/1

Reach Out And Touch Faith




Igår kväll slöts cirkeln!
Igår bevittnade jag det sista stora arenabandet som jag velat se live!
Jag och Kristina var på plats i Globen, eller "Ericsson Globe" som byggnaden heter nu förtiden, tillsamman med drygt 28.000 andra människor som också var där av samma anledning som vi, för att se världens största synth-band spela live!

Det var en mäktig show som bandet bjöd oss i publiken på igår kväll, jag skulle verkligen inte ha velat missa det, "det var värt, värt varenda spänn" för att citera Thåström. Spelningen var superb, ljudet var fantastiskt, låtlistan var en fröjd och snart 50+arna Dave Gahan, Martin Gore och dom andra var fulla av energi och studsade runt som tonåringar på scenen. Jag hade glömt min kamera, men jag lägger ut några klipp som andra filmat istället!

Här kommer låtlistan först:

”In chains”
”Wrong”
”Hole to feed”
”Walking in my shoes”
”It’s no good”
”A question of time”
”Precious”
”World in my eyes”
”Insight”
”Home”
”Miles away”
”Policy of truth”
”In your room”
”I feel you”
”Enjoy the silence”
”Never let me down again”

EXTRANUMMER:
”Dressed in black”
”Stripped”
”Behind the wheel”
”Personal Jesus


Personal Jesus: Sista låten för kvällen, Martin Gore "bluesar" till det på gitarren innan låten kickar igång på riktigt:





Enjoy the silence: De som stod närmast framför rampen fick ta del av Dave's "Dancemoves"




Never Let Me Down Again: 56.000 vajande armar avslutade denna, som är en av Depeche's bästa låtar: