Jag funnit kärlek

Lovsång är oftast ett ypperligt hjälpmedel att som människa få uttrycka sin längtan och tillbedjan till Gud.

Jag gillar lovsång, framför allt av den anledningen.

Men lovsång, som den vanligen tar sig uttryck i många församlingar, kan också bli slentrian och intetsägande. Det sämsta, om man får uttrycka sig krasst, med vår tids lovsångsstil, är att den ofta låter samma i väldigt många församlingsmiljöer. Precis som vissa band som spelar en viss sorts musik får ett visst "sound", finns det också ett liknande "sound" inom lovsångsmusiken. Och precis som kvaliteten på en del sekulära låttexter förfaller till "hjärta och smärta" rim, kan även slentrianmässiga och banala textrader om Gud etc dyka upp i vissa lovsånger.

Jag är dock medveten om att flera som sysslar med att skriva lovsånger ibland "får" vissa melodier och texter till sig i nästan sin helhet. Det är något annat, och något som man säkerligen gör bäst att inte trixa med själv, när dessa heliga tillfällen inträder.

En av mina favoritlovsånger, och som vi ofta sjunger i vår kyrka, heter: "Jag funnit kärlek" (originalet: "Love Came Down").

Hoppas den får bli till uppmuntran för dig som läst det här inlägget!



"När jag ropar Ditt namn, svarar Du
När jag faller så lyfter Du mig
Du har räddat mig ut ur mörkret
Till ett hopp om ett nytt liv med Dig

Av nåd har Du befriat mig
Hela jag är Din

Jag funnit kärlek större än livet själv
Jag funnit hopp som styrker och bär genom allt
Jag var förlorad med lever nu i Dig

Du min Gud och min bergfasta klippa
Jag förtröstar på Dig genom allt
Jag ger ära och pris, min beundran
Till den högste som givits all makt

Jag funnit kärlek större än livet själv
Jag funnit hopp som styrker och bär genom allt
Jag var förlorad men lever nu i Dig

Din egen son min räddning blev
Tack Fader! Tack Fader!
Jag var blind men nu jag ser
Jag ser Dig! Jag ser Dig"

Originalversionen: