Så här inför det nya året, som just tagit sin början, vill jag passa på och dela med mig av några insikter, som för mig personligen har blivit klarare och klarare de senaste åren. Jag väljer att låta vår kära kisse Esa vara en symbol för budskapet.
Det handlar om att säga NEJ, till sådant som "stjäl" glädjen ifrån en. Det kan handla om stress, att känna "krav", såsom "förväntningar" eller starka önskemål på oss ifrån vår omgivning. Dessa krav kan komma emot oss från många olika typer av miljöer och "källor". Det kan handla om arbete, studier, släkt och vänner, relationer av olika slag eller andra typer av omgivningar och sammanhang vi rör oss i och är delaktiga i på något sätt.
När jag talar om krav i detta sammanhang, så menar jag alltså krav i den bemärkelsen när det rör negativa aspekter. Det finns ju självfallet positiva krav med, som rör ansvartaganden och sunda förpliktelser.
Men mig veteligen, finns det få saker som så allvarligt kan beröva en människa hennes glädje som felaktiga krav. Felaktiga krav som vi ställer på oss själva, eller krav och "förhoppningar" som andra "önskar" sig av oss, och som vi böjer oss under. Dessa "krav", kan vi som sagt få möta från alla möjliga olika håll. Överallt i samhället, på alla möjliga inrättningar och platser där människor finns, finns det människor som är "tyngda" av krav. De finns på arbetsplatser, skolor, i församlingar, i hem e.t.c. Kännetecknade för många av dem är att de har "tappat" glädjen, friden och den naturliga tillfredställesen kring livet. Allt detta på grund av att de har "böjt sig" under de rådande felaktiga förväntningar som existerar där de befinner sig.
Att lära sig att säga NEJ kan vara något av det viktigaste en människa kan lära sig praktisera under sitt jordeliv. Att våga markera när tillvaron börjar rusa på för fort och man känner att man inte har kontroll eller att man för tillfället har överdoserat sin sunda kvot av vad man orkar, hinner, eller har lust med t.ex. arbetsmässigt.
Gör er inga bekymmer
Följande ord yttrar Jesus i sin bergspredikan, som du bland annat kan läsa om i Matteusevangeliet (första "boken" i Nya Testamentet)
I kapitel 6 och från vers 25 och framåt säger han: - Gör er inga bekymmer för ert liv, vad ni skall äta eller dricka, inte heller för er kropp, vad ni skall klä er med. Är inte livet mer än maten och kroppen mer än kläderna? Se på himmlens fåglar. De sår inte, de skördar inte och samlar inte i lador, och ändå föder er himmelske Fader dem. Är inte ni värda mycket mer än de? Vem kan med sitt bekymmer lägga en enda aln till sin livslängd?
Vad som är kärnan i det som Jesus säger i ovanstående rader är; att även om vi nästan skulle tendera att oroa ihjäl oss kring saker som rör våra liv, så skulle ändå inte vår vår oro vara kapabel att skänka oss den minsta lättnad i förhållande till de bekymmer vi bär på. Det handlar istället om att våga tro. I sitt väsen är tron i sig totalt befriad från allt vad mänsklig prestation och förmåga heter. Tro handlar om förtröstan, en barnslig förtröstan (som ett litet barn litar på sin mamma eller pappa) Matt.18:3-5
Vår katt Esa har hjälpt mig ett flertal gånger att komma ihåg detta. Att ta vara på livet och att våga njuta av tillvaron, istället för att "smulas sönder" invärtes på grund av alla möjliga krav och förväntningar som finns runtomkring mig.
Esa är en skön karaktär. Hans intressen är äta (förutom kattmat står även blommblad högt i kurs hos honom), sova, kela (han "tvångskelar" med de flesta som kommer hem till oss), han spinner av minsta anledning och han stjäl varje ögonblick han kan till att få gosa och bli kliad bakom öronen, sen gillar han förstås att leka och "tokspringa" genom lägenheten några gånger per dag. Kortfattat så verkar han trivas med livet. Kanske är Esas enkla levnadsvanor egentligen ett tecken på något större, en högre visdom som har som uppgift att påminna oss...
Chill!
/Calle
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar