Det är dags för min andra bokrecenssion här på bloggen. Denna gång väljer jag att lyfta fram en av 1900-talets mest lästa och uppskattade böcker, en andlig klassiker i ordets rätta bemärkelse: Liv i Gemenskap, Varför Kristna Behöver Varandra, av Dietrich Bonhoeffer.
Om författaren: Född i Tyskland 1906, luthersk präst och teolog. Stark motståndare till nazismen, tog offentligt avstånd från Hitler vilket innebar att han fängslades 1943 och avrättades 1945 för högföräderi mot nationalsocialismen som det så vackert hette. Förutom "Liv i Gemenskap" så anses hans tidigare bok "Efterföljelse" ha haft ett oerhört starkt inflytande på kristna världen över. Genom avrättningen så betraktas Bonhoeffer som en kristen martyr på grund av att han dog för sin tro.
Liv i gemenskap anses ha påverkat tusentals kristna över vår jord sedan den kom ut 1939 fram till idag, gällande synen på vad sann kristen gemenskap handlar om. Bonhoeffer skriver väldigt rakt och koncist utan att för den skull raljera det minsta. Han både "avdramatiserar och avromantiserar" en bild av gemenskap och relationer kristna bröder och systrar emellan som många kanske har. Istället framträder i hans budskap en beskrivning som lyfter blicken och låter oss ana nya vidder av vad relationer mellan kristna syskon kan bli, hur det från början var tänkt att det skulle kunna få vara från Guds sida. En gemenskap där vi sanning med bibelns ord får "bära varandras bördor", "skratta med dem som skrattar och gråta med dem som gråter".
"Ju förr du blir besviken på dina kristna syskon som finns i den gemenskap du delar desto bättre" - Skriver han. Det finns naturligtvis en genomtänkt förklaring bakom denna mening. Den som läser boken får veta vad! ;)
Jag avslutar med ett utdrag ur boken, det handlar om vikten av att lyssna på varandra:
"Den första tjänst som man är skyldig de andra består i att lyssna. Liksom kärleken till Gud börjar med att vi lyssnar till hans ord, börjar kärleken till nästan med att vi lär oss höra på honom. Kristna, inte minst förkunnare, inbillar sig gärna att de alltid måste "ha något att ge" när de är tillsammans med andra. De glömmer att det kan vara till större hjälp att höra på än tala. Många längtar efter ett öra som är villigt att lyssna, men bland de kristna står det inte att finna, eftersom man även där talar då man borde tiga och lyssna. Den som inte längre kan höra på sina bröder förlorar också förmågan att höra på Gud, för han pratar i sträck även inför Gud."
Boken finns bland annat att få tag på här
/Calle
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar