För ett par timmar sen, mottog Tomas Tranströmer sitt Nobelpris i Litteratur. Svenska Akademins motivering lyder: "För att han i förtätade, genomlysta bilder ger oss ny tillgång till det verkliga".
Äntligen, verkar det vara extra många som tycker om årets pristagare, även undertecknad.
Den största skandalen i litteraturprisets historia, är inte att det tilldelades Svenska Akademins egna medlemmar Harry Martinson och Eyvind Johnson 1974, det är att Astrid Lindgren aldrig fick priset. Än värre skulle det ha blivit om Tomas Tranströmer inte fått det heller under sin livstid. Men nu blev det ju inte så, tack och lov.
Tomas Tranströmer och hans dikter kom in i mitt liv hösten 2009, då jag läste Svenska på Komvux. Den tiden blev väldigt värdefull för mig. Det var en del nya dörrar som öppnade sig i mitt liv, såväl som ett antal gamla som varit stängda under några år. Jag hittade bland annat tillbaka till läs- och skrivlusten. En av dem som guidade mig tillbaka var just Tranströmer och hans poesi.
Poesi var inget som jag ägnat något intresse åt innan, skall även erkänna att jag hade en del förutfattade meningar om poesi och poeter. Men mötet med Tranströmers dikter raserade dessa schablonbilder. I bland annat Transtömers lyrik återupptäckte jag fascinationen över hur språket kan ha den där gudomliga förmågan att sätta ord på saker och ting som många känner och upplever, men har svårt att förklara. Det finns vissa som har fått gåvan, att fånga dessa djupheter inom människan och sätta ord på dem. En av dem är Tomas Tranströmer.
Efter att det blev offentligt att Tranströmer tilldelats årets Nobelpris i Litteratur, har försäljningen av hans lyrik ökat markant. Pocketutgåvan av hans samlade dikter ligger exempelvis på första plats på pocketlistan. Många som inte läst eller känt till Tranströmer tidigare, kommer alltså att läsa honom nu. Det är bra, ju fler som ägnar mer tid åt att läsa och mindre tid till att se på TV, är en seger för mänskligheten.
En annan sak som personligen känns kul i det här sammanhanget, är alla vi som kände till Tranströmer innan. Ni vet den där känslan då exempelvis ett band slår igenom och blir kända för den breda allmänheten, och folk frågar: "Har du hört den där låten?", och man kan säga: "Jo, jag köpte deras skiva för ett år sedan!"
Lite den känslan har jag och säkert väldigt många andra idag, som läst Tomas Tranströmer tidigare. Det är vår "kompis" som fått priset och som vi varit bekant med sen X antal år tillbaka!
Det var en rörd Tomas Tranströmer som mottog priset ur konungens hand ikväll. Flera i publiken var även märkbart rörda i det ögonblicket, jag med, för jag vet som sagt hur bland annat hans texter fick vara med och öppna något nytt i mitt liv.
Tre exempel ur författarens verk:
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar