Megakyrkor och "Megaledare"

Läste en i hög grad relevant artikel på Dagens hemsida sent igår kväll, skriven av Carl-Henric Jaktlund. Jag hade inte tid att skriva då, så jag gör det nu istället. Artikeln tar i korta drag upp de så kallade Megakyrkornas förhållande till sina ledare (eller tvärtom).

Det här är saker som jag själv ägnat mer än en tanke åt genom åren.

Vad händer i en kyrka, där väldigt mycket av församlingens "identitet" kretsar kring en ledare och dennes roll, den dag den store ledaren inte längre finns kvar som en resurs för församlingen? Faller allt platt då? Det är det väl ingen som vill? De flesta, inte minst ledarna själva, hoppas och tror ju att församlingen och dess verksamhet skall leva vidare och föras framåt av andra, ofta yngre förmågor. Men går det att vara säker på att det kommer att bli så?

Om en stark ledare under flera års lopp har satt sin prägel på församlingen, genom sitt ledarskap, sin personlighet, sin undervisning med mera. Och om ledaren har varit det självklara ansiktet utåt för församlingen, prytt de flesta omslag på församlingens tidning eller nyhetsbrev, kanske finns avbildad i naturlig storlek i hårdpapp inne i kyrkolokalen likt en GB-gubbe etc.

Kan vi vara säkra på att en sådan församlingen fortfarande kommer att finnas kvar och leva vidare, den dag ledaren är borta? Jag önskar att jag kunde säga ett definitivt ja, men jag är tyvärr inte säker på att så alltid kommer att vara fallet.

Länk: Megakyrkorna och de stora ledarnas roll