Det är sommarjobb-ansökningstider för många just nu. Jag tillhör själv den skaran.
För ett par veckor sedan visade SVT två stycken dokumentärer, "Dokument Inifrån", som handlade om unga människors livsvillkor på dagens arbetsmarknad. Dokumentärerna: "Säljsekten" och "Generation Utanför", ger en kuslig bild av hur verkligheten faktiskt ter sig på vissa arbetsplatser i landet.
Tv-programmen tog bland annat upp det allt vanligare fenomenet, att ungdomar i dagens Sverige, på vissa håll faktiskt är tvingade att jobba under sådana tuffa förhållanden, att det finns personer som drabbas av utbrändhet i 20-års åldern.
Det är ingen självklarhet att få ett jobb. Konkurrensen om de jobbplatser som finns är ofta stenhård. I höstas var jag på en föreläsning. Kvinnan som talade, berättade att hennes dotter sökt jobb på ett café i Stockholm. Caféet sökte efter två personer. Dottern fick i alla fall en av platserna, men hon hade varit en i mängden på drygt 600 personer som sökt just det jobbet, fick hon veta sen. Snacka om konkurrens.
Eftersom det till stora delar är unga människor som har det svårast att få en fast anställning idag, bidrar detta till att många mer eller mindre är beredda att "rea ut sin själ", som Bob Hund sjunger, och gå med på att jobba under omänskliga förhållanden, bara för att få ett jobb, för att de behöver pengar precis som alla andra.
En sak som har slagit mig, medan jag själv ägnat mig åt att söka sommarjobb de senaste veckorna, är alla "professionella råd" som dyker upp i form av artiklar lite här och var på diverse jobbsiter. Det är massa goda råd om hur du skall gå tillväga när du söker jobb. Det handlar om hur du skall skriva ditt CV. Vad du skall skriva, vad du inte skall skriva. Vissa artiklar antyder att man skall skippa det "vanliga o tråkiga" CV:et, och komma med mer kreativa påhitt. Ett sådant exempel som nu börjar bli populärt är att filma sig själv, berätta varför man söker just det jobbet, posta filmen på "Youtube" och skicka till arbetsplatsen ifråga. "Skriv som en journalist", hette en annan artikel som jag läste. Den menade att man bör skriva sitt CV "journalistiskt", dvs börja med det allra viktigaste, sedan det näst viktigaste osv. Det sämsta man som jobbsökare kunde göra, enligt den artikeln, var att inleda sin ansökan med: "Hej, jag heter..."
Saxat från Metrojobb.se:
"Adam Alsing
Han sökte jobb på TV4 genom att filma sig själv, hålla upp en telefonkatalog och påstå att det var en namninsamling från alla som ville se honom som programledare. Fick jobbet.
Caroline Engvall
Hon slog i sin ansökan i en tårta som hon levererade till redaktionen på tidningen Frida. Några år senare var hon chefredaktör för tidningen.
Linus Billqvist
Han tröttnade på att vara arbetslös och målade en stor skylt där det stod: "Jag är jävligt less på att vara arbetslös". Han hade tänkt stå med skylten i två veckor med efter en dag fick han jobb på hotell Hilton, skriver e24.se.
Eric Romer
Han ville söka jobb som marknadsförare på ett företag som säljer rakhyvlar för huvudet. Ansökan? En video där han rakade av sig håret. Han fick jobbet."
Jag läste även om en kille som beställde ett antal miniräknare med den förtryckta texten: "Ni kan räkna med mig". Dessa miniräknare skickade han sedan ut till de företag han sökte jobb hos. Han fick också jobb.
Ja, som ni ser så är det inte helt lätt. Det är mycket att tänka på. Allt handlar om konkurrens. Det finns knappt några instutioner kvar i vårt samhälle, där konkurrens mellan människor inte accepteras och körs på porten. Nästan överallt handlar det om att försöka påverka och övertyga, varför man är det bästa alternativet framför de övriga.
Jag tror att konkurrens-beteendet, och det ständiga tävlandet, som dagens människor mer eller mindre tvingas in i, är en stor bidragande orsak till varför så många mår dåligt idag. Om det mesta här i livet kräver att vi skall sticka ut och utmärka oss till varje pris, då blir de instutioner som brutalt ägnar sig åt att vara en motkraft till detta betydligt värdefullare. Här har kyrkan och den kristna gemenskapen ett kraftfullt mandat att visa på en annan väg! Texten till Tomas Andersson Wij's låt: "Där får jag andas ut", dök upp i tanken medan jag skrev det här inlägget.
"En gång var jag sorgsen
nu har jag köpts fri
Inte längre slav
under minnets tyranni
Ännu smärtar såret
ifrån ödets spjut
Men jag har ett hem nu
där jag får andas ut
Vart än vägarna bär
vart än drömmen tar slut
I hans nåd faller jag
där får jag andas ut
Där får jag andas ut
där får jag andas ut
I hans nåd faller jag
där får jag andas ut
En gång var jag bunden
nu har jag köpts fri
Inte längre slav
under världens tyranni
En gång var jag hunsad
av maktens stora män
Nu är han min herre
som dog för kärleken
Vart än vägarna bär
vart än drömmen tar slut
I hans nåd faller jag
där får jag andas ut
Där får jag andas ut
där får jag andas ut
I hans nåd faller jag
där får jag andas ut"
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar