Gömma sig bakom: "Frågor eller svar kristendom" - Del 3

Det här blir troligtvis sista inlägget i den här serien? Det känns som jag lyckades förmeddla det budskap jag ville nå ut med i "Del 2". Några avslutande reflektioner:

Jag inledde den här serien med att skriva om Rob Bell och hans nya bok: "Love Wins". Jag tänkte avsluta med ytterligare några funderingar kring honom och boken.

Rob Bell har som sagt lyckats få det storma rejält på många kristna bloggar världen över. Han har anklagats för att vara både det ena och det andra. Personligen har jag inget närmare förhållande till honom. Jag har inte läst några av hans böcker. Det jag känner till om honom och hans förkunnelse, har jag till största del hämtat från det han delar med sig av i sina (ofta väldigt proffsiga och snyggt producerade) Nooma-videos som ligger ute på Youtube. Utöver det tycker jag att han är en grymt begåvad talare som verkligen förmår "tränga igenom" kameran och beröra sina lyssnare. Det är skådespelarklass på killen helt enkelt!

Jag har de senaste veckorna även tagit del av texter som riktar rätt skarp kritik mot vissa saker som Rob Bell skrivit i sin bok. Det jag läst har jag mestadels uppfattat som sund kritik från genuint Jesus troende kristna som är oroliga p.g.a. att de anser att Bell tonar ner vissa "bibliska sanningar" i sin bok. Jag tänker inte uttala mig om det, jag vill läsa boken själv först i så fall. De flesta resencioner jag läst verkar i alla fall vara överrens om att Bell uttrycker sig "luddigt" på vissa punkter.

Något jag däremot tänker uttala mig om, är att jag tror inte att Gud sitter i himlen och nervöst biter på naglarna, på grund av Rob Bells bok. Jag är övertygad om att han klarar av att det finns människor som har frågor och funderingar, frågor som av vissa kanske betraktas som något som inte är okej att fundera över eller prata om. Jag tror faktiskt inte Gud blir arg på grund av det heller. Han har nog varit med om värre.

Min grundinställning när det handlar om "kontroversiella" personer, är att jag anser att folk i första hand borde lyssna på vad vederbörande själva säger, istället för att ägna en massa tid åt att lyssna på eller läsa vad andra personer säger om dem.

Rob Bell intervjuas i "Good Morning America", och svarar på frågor om sin bok:

SjälvSäkert!

I fredags gästades vår stad av (enligt mitt tycke) något av det bästa man kan ta del av just nu inom svensk pop. "Säkert!" var på besök och bjöd på en lysande spelning!

Har man som Annika Norlin (upphovskvinna till både: "Säkert!" och den engelskspråkiga varianten: "Hello Saferide"), kammat hem priser som två grammisar för "Årets kvinnliga artist" och "Årets Textförfattare" 2007, samt "Årets Textförfattare" på P3 Guld samma år, och utöver det fått lyriska resencioner i media för debutskivan 2007, och även senaste skivan "Facit", inser nog de flesta att hon är något utöver det vanliga.



Säkert! är en ny, men angenäm bekantskap för egen del. Jag har känt till bandet sen tidigare, men inte lyssnat eller haft någon vidare koll på dem innan. I samband med att jag fixat biljetter till konserten i fredags, skaffade jag bägge skivorna för ett par veckorn sedan. Jag kan bara bekräfta att de gått varma i stereon hemma sen dess!



Konserten den 25/3 var som sagt en fröjd. Betyget blir en stark 4/5 Jag skulle vilja rikta en uppmaning till alla vänner av live-musik! - Missa för allt i världen inte chansen att se det här bandet live, om ni råkar ha den möjligheten!

Låtlistan:
1. Det här är vad dom säger
2. Honung
3. Köttet är svagt
4. Influensa
5. Vi tror att vi har någon makt alls (ny låt!)
6. Får jag
7. Är du fortfarande arg?
8. Någon gång måste du bli själv
9. Isarna
10. Det kommer bara leda till nåt ont
11. Heaven's on fire (cover, The Radio Dept.)
12. Fredrik
13. Allt som är ditt

Extranummer 1:
14. Vi kommer att dö samtidigt
15. Sanningsdan

Extranummer 2:
16. Ditt kvarter
17. Tyst nu

"Influensa":

Gömma sig bakom: "Frågor eller svar kristendom" - Del 2

De senaste åren i mitt liv har varit ganska händelserika. Det har skett en hel del förändringar. En sak som har hänt, och som jag räknar som en oerhört värdefull erfarenhet, är att jag kommit i kontakt med kristna bröder och systrar som delvis utåt sett, delvis läromässigt, representerar en kristendomsutövning som i viss utsträckning skiljer sig från den kyrkliga bakgrund och de olika sammanhang som jag själv kommer ifrån. Det har varit (är) utmanande ibland. Hur skall man gå tillväga när man möter människor, som har annorlunda erfarenheter och referenser än vad man själv har, står för samma budskap och samme Frälsare som man själv gör, men som gör det (i alla fall utåt sett) på ett sätt som är väldigt annorlunda mot vad man själv varit van vid (och kanske tagit för givet som den enda eller "riktiga" synen, tolkningen eller praktiserandet).

Jag har min bakgrund inom den så kallade: "Karismatiska rörelsen" i kristenheten. Jag får fått och upplevt väldigt mycket gott i de sammanhang som jag varit delaktiga i. Jag har bland annat tagit del av god och sund bibelundervisning och upplevt att det har hjälpt mig att "växa" och "mogna" som kristen. En annan väldigt positiv sak är alla människor jag lärt känna inom dessa kretsar och alla vänner jag fått.

Det till trots, har jag inte enbart upplevt positiva saker under min livsvandring som kristen och i de sammanhang som jag rört mig i.

Om någon skulle fråga mig vilken slags "kristen" jag är idag, skulle min personliga trosbekännelse låta något i stil med (i alla fall strävar jag efter att bli sådan): "En ekumeniskt sinnad karismatiker som tror att Gud är oändligt mycket större än enskilda rörelser, samfund och kyrkor, men som samtidigt tror att Gud bekänner sig till varje individ, kristen församling och rörelse, som bekänner Jesus Kristus som Herre och Frälsare och enda vägen till Gud".

I det här inlägget tänker jag beröra de båda "diken", som man kan hamna i som kristen, som jag skrev lite kort om i "Del 1". Det handlar alltså om en livsstil där man som kristen antingen kan hamna i att man gömmer sig bakom: "Färdiga svar" eller bakom: "Frågor". Jag börjar med att bena ut lite vad jag menar med "Färdiga svar".

"Färdiga svar-diket", kan man nog mer eller mindre finna överallt inom kristenhetens olika grenar. Jag väljer att skriva om mina upplevelser kring detta inom den "karismatiska rörelsen", eftersom det är där som jag själv mött och upplevt detta.

Att gömma sig bakom "färdiga svar" innebär att man har målat upp (eller låtit andra måla upp) en världbild (som man håller fast vid) kring hur det kristna livet är eller bör se ut. Man har anammat en viss syn kring tron och dess principer och håller fast vid en uppfattning som går ut på att "så här är det helt enkelt"! Punkt! Medvetet eller omedvetet menar man sig veta hur allt som rör tron, det andliga, livet på jorden m.m egentligen bör eller är tänkt att vara. Underförstått, om någon annan tolkar eller uttrycker tron på ett annorlunda sätt än vad jag, vi i vår kyrka eller vårt samfund gör, har "dom, den andre" inte förstått, eller inte kommit till insikt om det som jag,vi gjort. Slutsats: Jag, vi har rätt! Du, ni har fel!

Ett exempel på hur "färdiga svar-kristendomen" kan ta sig uttryck i praktiken:

- Förkunnelsen av bibeltexter levereras till åhörarna, läsarna, med en redan på förhand, fastslagen tolkning av texten. Exempelvis: Predikanten läser en bibeltext, och sedan förklarar denne (slår denne fast) fast vad Gud, Jesus, Paulus eller vem det nu kan röra sig om menar, så att åhörarna inte skall behöva fundera över det eller försöka tolka det själva.

Märk väl att detta är något helt annat än när en bibellärare lägger ut texten och resonerar kring en bibeltext. Det jag syftar på i det här exemplet är när förkunnare av "färdiga svar" stammen, försöker leda dem som lyssnar in i en viss tolkning, den tolkning som "färdiga svar" förkunnarna själva har. Det här tillvägagångssättet lämnar inget utrymme för "öppna samtal" eller olika frågor och funderingar om tron, som de flesta människor trots allt bär på. Genom att leverera färdiga svar och tolkningar till människor, berövar man dem möjligheten att få reflektera över, brottas med, bli glad över eller arg på bibeltexten. Det är oftast det som gör att människor växer i tron, möjligheten att till viss del på egen hand få klura ut vad nu Gud kan mena med det här bibelstället, och hur det kan vara relevant i vår tid och i min situation idag.

Det andra diket, handlar om en kristendom som gömmer sig bakom frågor, för att slippa behöva redogöra för vad man egentligen tycker eller tror på.

"Den gyllene regeln", för de som hör hemma i den här kategorin skulle lyda något i stil med: "Det enda vi med säkerhet kan veta, är att vi med säkerhet inte kan veta!"

Jag tycker inte att det är riktigt rättvist att tala om att kristna som tillhör den här kategorin skulle stå för en slags mer intellektualiserad, förnuftsmässig tro. Men jag använder mig ändå av den bilden. De som tillhör den här skaran inom kristenheten gillar i regel ofta att diskutera och analysera saker o ting. Man pratar och diskuterar gärna om svåra frågor som rör tron. Det primära kännetecknet på personer som hamnat i "frågor-diket" är, att de har oerhört svårt med, och kan reta upp sig rätt rejält på "färdiga svar" kristna, som menar sig ha den rätta tolkningen och som samtidigt antyder att de som inte tror på samma sätt som dom är liberala, flummiga, förvärldsligade eller något annat i den stilen. Det försiggick en debatt inom den kristna bloggvärlden nyligen, som handlade om "fyrkantsevangelism"...

Vad är problemet om man hamnar i "fråge-diket" då? Ja, den stora faran är väl att man kanske glider in på en väg där man inte vågar stå för vissa gamla kristna "ursanningar", på grund av att det är långt ifrån politiskt korrekt att yttra dylika sanningar i dagens samhälle. Här finns det ju en mängd ämnen att referera till: Jesus är enda vägen till Gud, Jesus var både sann Gud och sann människa, Jungfrufödseln, himlen-helvetet m.m, m.m.

Avslutningsvis: Personligen har jag nog varit och nosat i bägge dessa diken under min kristna livsvandring, men främst inom "färdiga svar-diket". Min bön och önskan är att våga stå upp för "de gamla bibliska sanningarna", utan att för den skull stöta bort människor som inte delar min syn eller övertygelse eller tycker annorlunda i enskilda frågor.

"Mina bröder, ni kan inte tro på vår Herre Jesus Kristus, den förhärligade, och på samma gång göra skillnad på människor". Jak.2:1

Amen

Kommentar(er) till mitt förra inlägg

Jag skriver det här inlägget för att ge några kommentarer till mitt förra blogginlägg, som till stor del handlar om Rob Bell och hans nya bok ”Love Wins”.

Jag ser av statistiken att inlägget haft rätt många läsare, och jag tänker i och med det här inlägget klargöra var jag själv står i frågan angående univesalim, att Gud skulle rädda alla människor till himlen, oavsett om man tagit emot Jesus som sin personliga frälsare under jordelivet eller ej.

Bibeln är väldigt tydlig med, att det finns ingen frälsning utan omvändelse. ”Omvänd er, ty himmelriket är nära”, var Johannes Döparens konstanta tema i sina predikningar. Även Jesu första predikningar hade behovet av människans personliga omvändelse, från synden, till Gud, som huvudtema. ”Tiden är fullbordad och Guds rike är nu här. Omvänd er och tro evangelium” (Mark.1:15). I och med Jesu försoningsdöd och uppståndelse har människan blivit försonad med Gud. Men bibeln är även tydlig med att det inte är en försoning som kommer alla människor till del av automatik. Försoningen träder istället in i en människas liv, då hon omvänder sig till Jesus och accepterar honom som sin personliga Herre och frälsare, och då får sina synder förlåtna.

Rom . 10:9-13
2 Kor.5:15-21
Apg. 2:38

En tanke som Rob Bell lyfter fram i sin bok Love Wins, handlar om att Guds kärlek är så pass mycket större än vad vi människor förmår förstå eller greppa. Och han antyder att det kan vara (obs! inte är), på det viset att Gud av nåd och barmhärtighet i dödsögonblicket ger människor en sista chans till omvändelse, och att ta emot Jesu försoning i sina liv. Det finns ingen människa som kan veta säkert vad som sker i dödsögonblicket, påstår han. Detta har han naturligtvis helt rätt i. Men lägg märke till att han inte påstår att alla människor kommer till himlen per automatik. Det handlar istället om en eventuell sista chans till omvändelse till Kristus. Frälsningen kräver att människan får sina synder förlåtna och utraderade. Den ende som kan göra detta är Jesus, och han gör det, utan reservation, för var och en som kommer till honom och ber honom om det. (...och den som kommer till mig skall jag aldrig någonsin kasta ut. Joh.6:37).

Några avslutande personliga tankar:

Ingen människa kan veta exakt i minsta detalj hur Guds frälsningsplan för människan ser ut. Om det vore så, att samtliga människor skulle få en sista chans i dödsögonblicket att ta emot Jesus som sin frälsare, så vore det fantastiskt. Jag hoppas att det är så. Men det finns inga säkra belägg i bibeln att det skulle förhålla sig så, och jag tror även att man är ute på farlig mark om man gör detta till en doktrin och börjar lära ut det som en sanning. Det enda vi med säkerhet kan veta, är att Jesus är den enda vägen till Gud, och det bör vi frimodigt förkunna under livet här på jorden.

”Jag är vägen, sanningen och livet. Ingen kommer till Fadern utom genom mig”. Joh.14:5

Gömma sig bakom: "Frågor eller svar kristendom" - Del 1

The next Billy Graham? Så skrev The Chicago Tribune om den amerikanske förkunnaren och författaren Rob Bell.

Det här inlägget handlar till stor del om honom. Men det är starten på ett antal? blogg-inlägg, som kommer att handla om två sidor av kristenheten, två diken om man så vill. Det kommer att handla om, vad jag kallar: ”gömma sig bakom frågor eller svar kristendom”.

Först lite info om Rob Bell. Han är född 1970, har en bakgrund som musiker och låtskrivare. Idag är han pastor i församlingen ”Mars Hill Bible Church” i Wyoming, Michigan. Han anses av många höra hemma i den s.k. Emerging Church-rörelsen.

Han har skrivit fem böcker och gett ut ett antal undervisnings Dvd:s, som fått stor uppmärksamhet och rört upp en del känslor. Vissa ser honom som en modig förkunnare, som vågar utmana och tänka nytt. Andra ser honom som en villolärare, som gradvis håller på och förvanskar ”det sanna evangeliet” och "den klassiska kristna tron".

Rob Bell är även känd för sina Nooma-videos (Nooma är det fonetiska uttalet av det grekiska ordet ”pneuma”, som betyder: ”Vind”, ”Ande” eller ”Bröd”). Dessa videos kan liknas vid korta undervisningspass, eller trailers för ett ämne som Rob kommer att predika om på ett kommande seminarium eller dylikt. De är oftast bara 0:30-15 minuter långa. Han är verkligen en duktig och talangfull kommunikatör. Det handlar inte bara om vad han säger, utan hur han säger det, och vilka känslouttryck han bakar in i det, ansiktsuttryck, tonläge på rösten m.m.

I måndags kom hans senaste bok ”Love Wins” ut. Den orsakade närmast ett ramaskri innan den ens kommit ut. En av orsakerna var att Rob släppte ett videoklipp innan, där han pratade om sin kommande bok, som bland annat tar upp frågan om himlen och helvetet.

I klippet nämner han att de hade haft en konstutställning i hans kyrka. Någon hade ställt ut ett föremål som hade ett citat från Gandhi. Det fanns någon annan som inte gillade detta och klistrade lappen: ”Reality check – He’s in hell”, på föremålet. I videon stannar Rob Bell upp inför frågan, och reflekterar över om detta verkligen stämmer. Är Gandhi verkligen i helvetet? Varför i så fall?

Rob ger inga svar i trailern, men det var tillräckligt för att få stora delar av kristenheten i USA att misstänkliggöra honom för att vara ”Universalist”, en person som har åskådningen att Gud kommer att rädda alla människor, oavsett om man accepterat Guds frälsningserbjudande och sagt ja till Jesus som sin personliga Herre och frälsare under livet här på jorden eller inte. En universalist menar att eftersom Gud är kärlek, skulle han väl inte vilja att miljontals människor gick förlorade? I så fall vore han väl ingen kärleksfull Gud? Därav tankarna kring att Gud räddar alla till himlen i slutändan oavsett. Själva videon ifråga:



Nu har boken kommit ut. Enligt personer som läst den, innehåller den inga konkreta antydningar där Rob skulle kunna anklagas för att vara just universalist. Hans egen kyrka har lagt ut en sida med svar på en del frågor som ställts om boken . Ni hittar frågorna och svaren här.

Grundorsaken till varför jag skriver det här inlägget handlar inte om huruvida Rob Bell har rätt eller fel, om han förkunnar en falsk lära eller inte. Jag vill istället bidra med en tankeställare till oss som är kristna. Hur bemöter vi "nya" eller annorlunda tankar om tron som förs fram? Och hur ser vi på varandra, framför allt de som står för eller antyder saker som är främmande eller nytt för oss själva?

Jag återkommer med: "Del 2" på det här temat inom en snar framtid. Där tänkte jag bland annat dela med mig av några personliga erfarenheter kring bägge dessa "diken", som jag nämnde om i början av det här inlägget. Kan man som kristen gömma sig bakom "färdiga svar"(för att slippa behöva konfronteras med det att det finns andra kristna som tror eller tänker annorlunda än mig) eller "frågor"(för att slippa behöva redogöra vad man egentligen står för). Ja det kan man. Det vet jag av egen erfarenhet.

Avslutar med ytterligare ett par Rob Bell-klipp!

Denna handlar om: "Uppståndelsen":



Och den här om: "Lidande":



God Bless!
/Calle

Änglauppenbarelse

Det finns tydligen ett flertal människor i Finland, som sett en stor ängel uppenbara sig vid en landsväg i närheten av staden Seinäjoki.

Det här skall ha inträffat 22 januari i år.

Ängeln, som enligt ögonvittnen var väldigt stor, skall ha haft bibelordet: "Säden har vitnat till skörd" - Joh.4:35, skrivet på ena vingen.

Länkar till ett videoklipp, där en kvinna som blev ögonvittne till änglauppenbarelsen, berättar om detta i pingstkyrkan i Seinäjoki. Klippet är 7 min långt och är textat till engelska. Kolla här!

Stick ut - För allt i världen!

Det är sommarjobb-ansökningstider för många just nu. Jag tillhör själv den skaran.

För ett par veckor sedan visade SVT två stycken dokumentärer, "Dokument Inifrån", som handlade om unga människors livsvillkor på dagens arbetsmarknad. Dokumentärerna: "Säljsekten" och "Generation Utanför", ger en kuslig bild av hur verkligheten faktiskt ter sig på vissa arbetsplatser i landet.

Tv-programmen tog bland annat upp det allt vanligare fenomenet, att ungdomar i dagens Sverige, på vissa håll faktiskt är tvingade att jobba under sådana tuffa förhållanden, att det finns personer som drabbas av utbrändhet i 20-års åldern.

Det är ingen självklarhet att få ett jobb. Konkurrensen om de jobbplatser som finns är ofta stenhård. I höstas var jag på en föreläsning. Kvinnan som talade, berättade att hennes dotter sökt jobb på ett café i Stockholm. Caféet sökte efter två personer. Dottern fick i alla fall en av platserna, men hon hade varit en i mängden på drygt 600 personer som sökt just det jobbet, fick hon veta sen. Snacka om konkurrens.

Eftersom det till stora delar är unga människor som har det svårast att få en fast anställning idag, bidrar detta till att många mer eller mindre är beredda att "rea ut sin själ", som Bob Hund sjunger, och gå med på att jobba under omänskliga förhållanden, bara för att få ett jobb, för att de behöver pengar precis som alla andra.

En sak som har slagit mig, medan jag själv ägnat mig åt att söka sommarjobb de senaste veckorna, är alla "professionella råd" som dyker upp i form av artiklar lite här och var på diverse jobbsiter. Det är massa goda råd om hur du skall gå tillväga när du söker jobb. Det handlar om hur du skall skriva ditt CV. Vad du skall skriva, vad du inte skall skriva. Vissa artiklar antyder att man skall skippa det "vanliga o tråkiga" CV:et, och komma med mer kreativa påhitt. Ett sådant exempel som nu börjar bli populärt är att filma sig själv, berätta varför man söker just det jobbet, posta filmen på "Youtube" och skicka till arbetsplatsen ifråga. "Skriv som en journalist", hette en annan artikel som jag läste. Den menade att man bör skriva sitt CV "journalistiskt", dvs börja med det allra viktigaste, sedan det näst viktigaste osv. Det sämsta man som jobbsökare kunde göra, enligt den artikeln, var att inleda sin ansökan med: "Hej, jag heter..."

Saxat från Metrojobb.se:

"Adam Alsing
Han sökte jobb på TV4 genom att filma sig själv, hålla upp en telefonkatalog och påstå att det var en namninsamling från alla som ville se honom som programledare. Fick jobbet.

Caroline Engvall
Hon slog i sin ansökan i en tårta som hon levererade till redaktionen på tidningen Frida. Några år senare var hon chefredaktör för tidningen.

Linus Billqvist
Han tröttnade på att vara arbetslös och målade en stor skylt där det stod: "Jag är jävligt less på att vara arbetslös". Han hade tänkt stå med skylten i två veckor med efter en dag fick han jobb på hotell Hilton, skriver e24.se.

Eric Romer
Han ville söka jobb som marknadsförare på ett företag som säljer rakhyvlar för huvudet. Ansökan? En video där han rakade av sig håret. Han fick jobbet."


Jag läste även om en kille som beställde ett antal miniräknare med den förtryckta texten: "Ni kan räkna med mig". Dessa miniräknare skickade han sedan ut till de företag han sökte jobb hos. Han fick också jobb.

Ja, som ni ser så är det inte helt lätt. Det är mycket att tänka på. Allt handlar om konkurrens. Det finns knappt några instutioner kvar i vårt samhälle, där konkurrens mellan människor inte accepteras och körs på porten. Nästan överallt handlar det om att försöka påverka och övertyga, varför man är det bästa alternativet framför de övriga.

Jag tror att konkurrens-beteendet, och det ständiga tävlandet, som dagens människor mer eller mindre tvingas in i, är en stor bidragande orsak till varför så många mår dåligt idag. Om det mesta här i livet kräver att vi skall sticka ut och utmärka oss till varje pris, då blir de instutioner som brutalt ägnar sig åt att vara en motkraft till detta betydligt värdefullare. Här har kyrkan och den kristna gemenskapen ett kraftfullt mandat att visa på en annan väg! Texten till Tomas Andersson Wij's låt: "Där får jag andas ut", dök upp i tanken medan jag skrev det här inlägget.

"En gång var jag sorgsen
nu har jag köpts fri
Inte längre slav
under minnets tyranni
Ännu smärtar såret
ifrån ödets spjut
Men jag har ett hem nu
där jag får andas ut

Vart än vägarna bär
vart än drömmen tar slut
I hans nåd faller jag
där får jag andas ut

Där får jag andas ut
där får jag andas ut
I hans nåd faller jag
där får jag andas ut

En gång var jag bunden
nu har jag köpts fri
Inte längre slav
under världens tyranni
En gång var jag hunsad
av maktens stora män
Nu är han min herre
som dog för kärleken

Vart än vägarna bär
vart än drömmen tar slut
I hans nåd faller jag
där får jag andas ut

Där får jag andas ut
där får jag andas ut
I hans nåd faller jag
där får jag andas ut"

Musiknytt 2011 - Del 3

I måndags släppte gruppen: "Beady Eye" sin debutskiva: "Different Gear, Still Speeding". Beady Eye består av samtliga f.d. medlemmar från Oasis, förutom Noel Gallagher.

Jag har idag lyssnat igenom skivan för första gången, och tänkte bidra med lite feedback.

Efter en genomlyssning så låter skivan helt okej. Det är inte: "(What's The Story)Morning glory?", det är något helt annat, med all rätt bör väl tilläggas. Visst låter det en del Oasis om ett par låtar, exempelvis öppningslåten: "Four Letter Word", som för mina tankar till: "Bring It On Down" från debuten. Men det är verkligen inte ett nytt Oasis som Beady Eye försöker sig på att vara. Det känns enbart positivt.

På: "Different Gear, Still Speeding", finns inga: "dist-mattor" till gitarrpålägg. Istället möter man mer "cleana" gitarrer, som i rätt stor utsträckning är akustiska med.

Låtarna i sig vävs ihop till en helhet. Det känns som om låtarna hänger samman med varandra. Det känns mer som ett helt album, med låtar som följs åt och håller varann i hand, än en skiva med vissa enskilda, starkare låtar som skulle kunna kategoriseras som typiska: "singlar".

Det låter väldigt mycket 60-tals pop om den här skivan med. Influenserna från Beatles, Stones och T-Rex lyser tydligt igenom.

Avslutningsvis tycker jag att man kan säga att: "Different Gear, Still Speeding", är ett självsäkert album, som låter bli att mucka gräl med någon. Det känns som om den tiden är förbi för Liam och de andra. Tur det, skulle troligtvis ha upplevts som ganska omoget annars!

Betyg: 3/5

"Four Letter Word", inspelad live i legendariska Abbey Road Studios: