Samhällsprofeter

"Man skall va som en sån som vill va nöjd med sin lott å aldrig fråga om nåt"

Namnet på den här bloggen är "Three Chords And The Truth"! Titeln syftar på ett uttryck som brukar härledas tillbaks till punken och dess genombrott på 70-talet! Det har i efterhand sagts att punken och dess utövare stod för Three Chords And The Truth (den nakna, odelade sanningen ackompanjerad av tre ackord). Three Chords, för att punken som musikstil i sin enklaste form ibland bestod av låtar som bara innehöll 3 ackord, The Truth, för de raka okonstlade texterna som talade klarspråk och öppet berättade hur saker och ting verkligen var.

Det var "in your face", inte alltid vackert, inte alltid politiskt korrekt men likväl the real deal! Jag valde detta uttryck som namn på min blogg för jag tycker att det är ett klockrent uttryck för hur jag önskar att den här bloggen skall få vara och fungera. Jag startade den här bloggen för min egen skull först och främst. Jag kände ett behov av att skriva och jag är glad att jag började, det har varit väldigt givande. Jag vet att det är andra som klickar in här på bloggen emellanåt och läser det jag skriver. Jag har fått positiv respons från flera personer och det är förstås väldigt roligt och uppmuntrande! Jag skriver som sagt ändå först och främst för min egen skull, finns det andra som läser och gillar eller får ut något av det så är det en trevlig bonus! Jag är inte ute att skriva om saker här där jag tar ställningstagande för eller emot, söker debatter osv. Har inte det minsta intresse att skriva saker som provocerar heller, dock kan det ju inträffa nångång. Händer det så må det i så fall vara hänt, för den här bloggen är ju trots allt en "Punk-Blogg"! ;-)

Japp, det blev en lång inledning! Igår var jag en sväng via biblioteket. Jag var på jakt efter en bok som heter "1001 album du måste höra innan du dör". Jag hittade den vid musikhyllorna. Jag kikade lite på musikdvd:erna som fanns där med. Jag hittade "Ebba - The Movie". Den anses ju vara lite av en klassiker har jag förstått. Eftersom jag inte sett den tidigare så tänkte jag att jag kan ju passa på o låna den då. Ebba The Movie (titeln är en blinkning till Abba-The Movie) är en konsert/dokumentärfilm om det svenska punkbandet Ebba Grön och är inspelad 1982. Den var kul att se, framför allt blev jag påmind om vilket oerhört tight liveband Ebba faktiskt var.

Ebba Grön bildades i stockholmsförorten Rågsved 1977. Medlemmarna var Joakim "Pimme" Thåström: gitarr o sång, Lennart "Fjodor" Eriksson: bas o sång och Gunnar "Gurra" Ljungsted: trummor. De var verksamma under perioden 1977-1983 och hann ge ut 3 skivor.

Personligen har jag inga närmare band till Ebba Grön. Jag känner förstås till flera av deras låtar, har en samlingsskiva med dom i cd hyllan i vardagsrummet. Dom var ju trots allt lite före min tid om man säger så. Jag har aldrig varit nån punkare i den bemärkelsen även om jag uppskattat och fortfarande uppskattar vissa band inom genren, vissa har jag dock vuxit ifrån. Det som jag fortfarande dras till och som säkert bidrog till att jag fick upp ögonen för punken från första början var "elden" och den där kompromisslösa "vi mot världen-mentaliteten" som vissa band utstrålade. Det gillar jag fortfarande och kanske var det det som vaknade till inom mig medans jag såg Ebba-dvd´n och bandets liveframträdanden?

Jag har satt ordet "Samhällsprofeter" som rubrik på detta blogginlägg. En samhällsprofet är en person som ser saker som andra kanske missar och som även har modet att höja rösten och påpeka det som denne ser. Ofta får dagens samhällsprofeter axla den mantel som till exempel Gamla Testamentets Profeter på ett liknande sätt fick axla. Det är en roll som till det yttre kanske ser annorlunda ut idag, det handlar inte direkt om att klä sig i säck och aska, men i grund o botten är det samma tjänst, att vara en person som vågar höja sin röst och säga som det är!

Vilka är då vår tids samhällsprofeter? De återfinns nog lite varstans i vårt samhälle skulle jag tro. Många av dem är dock verksamma som författare, poeter, låtskrivare, filmskapare, politiker och predikanter. Gemensamt för dem alla är att de har förmågan att lägga märke till och se saker som många andra inte ser lika tydligt. Tack vare att samhällsprofeterna höjer sina röster hjälper de oss andra att se och bli medvetna med. Det är en viktig funktion de har!

Ebba Grön då, var dom viktiga? Ja några föredömen att ta efter vad gäller karaktär och livsstil skulle jag inte säga att dom var, fast samhällsprofeter det var dom sannerligen! Det finns få svenska band, om överhuvudtaget något annat svenskt band, som så träffsäkert lyckats beskriva sin samtid med dess orättvisor med samma klarsyn som Ebba Grön. Det sporrar en att ta del av det, för även om man inte håller med om allt, eller hur det uttrycks så är det okonstlat, äkta! Det är "The Real Deal"!


Ebba Grön framför sin låt "We're only in it for the drugs". Det här är tveklöst en av de bästa svenska punklåtar som någonsin skrivits. Den fångar samtiden i en stockholmsförort i slutet av 70-talet på ett fullkomligt lysande sätt, och det kan jag ta till mig och förstå fastän jag inte ens var född då. Lyckas man se bakom ytan och bortse från språkbruket, att den innehåller en del svordomar, så är denna låt en träffsäker samhällsbeskrivning av de som Thåström och killarna såg och upplevde då. Uppenbarligen var det många som kände igen sig. Det är inte vackert, men sanningen är inte alltid vacker. Det enda som kan göra det ännu sämre är att ingen gör något! Tack och lov för samhällsprofeterna, tack och lov att det finns dom som vägrar hålla käften...



"Det finns inget att göra i den här trista förorten
det finns ingenting här för oss
nä ursäkta jag överdrev litegrann
vi kan ju knarka supa och slåss
så har det alltid varit här ute
ingen ***** har brytt sig om oss
man ska va som en zombie
va nöjd med sin lott å aldrig fråga om nått

Vi tröttna på tunnelbanan
fick spel på monotonin
dom här döda sovstäderna
där folk inte rör en min
vi ville bara ha ett plejs för såna som oss
vi ville bara ha nånting för oss

Vi tröttna på zombielivet
och att aldrig vänta på nåt
att bara hänga runt och glo
sen plötsligt har dagen gått
vi ville bara ha ett plejs för såna som oss
vi ville bara ha nånting för oss

För det finns inget att göra...

Vi började med konserter
det va band och det kom folk
vi tyckte det gick ******* bra
vi började få flyt
det tyckte inte den svenska byråkratin
det tyckte inte vår stolta maskin

Dom sa stopp det här verkar vara
rena ***** ANARKIN
dessutom uppför ni er som
nåra ***** svin
det tyckte alltså den svenska byråkratin
det var för mycket för vår stolta maskin

Men det finns ju diskotek förståss
och det finns massor av annat skit
där kan vi häcka bäst *** vi vill
men i huvet står det suntil
där kan vi gå som zombies
medan muzaken spyr floder av skit
där kan vi sluta tänka
så får dom som dom vill
därute kan vi viska
medans tunnelbanan går förbi
du han ser blå ut
i ansiktet

Ja så har det alltid varit här ute
man ska va som en sån
som vill va nöjd med sin lott och aldrig
fråga om nått"