Lausannedeklarationen och Manillamanifestet

I den tid som nu är, debatteras det av och till kring lärjungaskapet och den kristna församlingens roll i världen - vad som är sanning, vad som är relevant och hur olika saker kopplat till detta skall ta sig uttryck?

Ett ord som den vane läsaren av dylika artiklar och blogginlägg ofta kan stöta på är "Lausannedeklarationen" och dess lillebror "Manillamanifestet".

Saxat från Wikipedia:

"Lausannedeklarationen är en evangelikal kristen trosbekännelse med inriktning på mission och evangelisation, antagen vid en internationell kongress för världsevangelisation i Lausanne, Schweiz, 1974 på initiativ av predikanten Billy Graham. Vid mötet deltog över 2 300 kristna från mer än 150 nationer.

Lausannedeklarationen blev grunden för Lausannerörelsen (Lausanne Committee for World Evangelization). Flera kristna samfund och missionsorganisationer har senare antagit Lasusannedeklarationen som ideologiskt dokument för sitt eget arbete. Detta pga att dokumentet sammanfattar centrala ståndpunkter rörande teologi, evangelisation och mission.

1989 samlades Lausannerörelsen en andra internationell kongress för världsevangelisation och antog då det s.k. Manilamanifestet.

Manilamanifestet är en evangelikal kristen trosbekännelse med inriktning på mission och evangelisation, antagen vid en internationell kongress för världsevangelisation i Manila, Filippinerna, 1989. Vid mötet deltog över 4 000 kristna från mer än 170 länder.

Kongressen arrangerades av Lausannerörelsen (Lausanne Committee for World Evangelization) och Manilamanifestet är en fortsättning på den s.k. Lausannedeklarationen som antogs 1974" (Wikipedia).

Bägge dessa dokument har tagits fram som en "modern" trosbekännelse och grundstenar för den kristna kyrkan. Sammanfattningar av vad vi som tror och bekänner Jesus Kristus som Herre och frälsare tror på och strävar efter helt enkelt.

Jag har lagt till bägge dokumenten i "länklistan"!

* Hösten 2010 hölls en tredje Lausannekongress i kapstaden, Sydafrika. Det resulterade i ett tredje dokument kallat: "Kapstadsöverenskommelsen".

Jag har inte hittat dokumentet på svenska, men den som är intresserad kan läsa mer om det på Svenska Evangeliska Alliansens hemsida.

Bibeln?

I höstas uppmärksammades det i en artikel i "Dagen" att den allmänna bibelkunskapen hos dagens kristna sjunker. Jag skrev ett inlägg i samband med detta då.

Det är glädjande att ämnet fortfarande engagerar och lyfts fram.
"Världen Idag" hade nyligen en debattartikel skriven av Jacob Rudolfsson i tidningen, och idag finns en "ledare" av Ulf Ekman med på samma tema.

Urholkad bibelsyn ger grundare tro

Läser vi Bibeln, egentligen?

Musiknytt 2012 - Del 2

Svenska systerduon i "First Aid Kit" är något av det intressantaste på musikscenen just nu. I slutet av januari kom de ut med sitt andra album.

Talangfullt, vackert, och meningsfullt!

5 saker människor i livets slutskede önskar att de gjort

En australiensisk sjuksköterska började föra anteckningar över samtal hon hade i sin dagliga kontakt med döende människor. Det resulterade i en bok som bland annat redogör för vad som enligt henne är de 5 vanligaste sakerna människor i livets slutskede ångrar att de inte gjort under sin livstid.

Saxat från svt.se:

"Det vanligaste människor ångrar med sitt liv är enligt Bronnie Ware att de inte vågade leva sitt liv som de ville, utan levde efter andra människors förväntningar.

Näst högst på listan, och främst när det gällde män, var att man önskade att man inte jobbat så mycket och så hårt.

Den tredje mest vanliga sak många döende ångrar är att man inte hade modet att uttrycka sina känslor. 'Många människor tryckte undan sina känslor för att hålla sams med andra. Som ett resultat av det nöjde de sig med en medioker existens och utvecklades aldrig till vad de hade kunnat bli. Många utvecklade sjukdomar på grund av den bitterhet och den frustration detta innebar', skriver Bronnie Ware i boken.

Som nummer fyra på listan kommer att många ångrar att de inte hållit kontakten med sina vänner.
'Ofta insåg inte de döende hur viktiga deras vänner var förrän veckorna innan de dog, och då var det ibland inte möjligt att spåra dem. Många döende hade blivit så upptagna av sina egna liv att de släppte taget om sina viktiga vänskaper. Det fanns många som djupt ångrade att de inte gett vänskaper den tid och ansträngning som krävs. Alla saknar sina vänner när de dör', skriver Ware.

Sist på listan kommer, kanske något överraskande, en ånger för att man inte tillåtit sig att vara lycklig.
'Många inser inte förrän i slutet av livet att lycka är ett val', skriver Ware".

Värt att notera är att varje man som sjuksköterskan pratat med, uttryckte en ånger över att ha låtit jobbet ta så stor plats i sina liv, ofta på bekostnad av deras familjer.