Den här hösten har det varit lite glesare än normalt, när det kommer till nya blogginlägg här på bloggen. Jag har helt enkelt haft mycket annat syssla med, bland annat många uppgifter att skriva i samband med skolan. Då situationen varit så, har det inte lockat att ägna så värst mycket fritid utöver det, till att blogga.
Nu är i alla fall skolan slut för den här terminen, och det innebär att prognosen för att inläggen här på bloggen skall öka framöver verkar hyfsat lovande.
Jag har noterat att det på senare tid uppmärksammats i media på flera håll om tystandens helande inverkan på oss människor, på grund av att tystnad är en bristvara i vårt hektiska och sönderstressade samhälle. Nyligen gick en dokumentärserie på svt som heter "The Big Silence", och handlar om ett antal individer med icke-religiösa värderingar som deltar i en tyst retreat under några dagar. Jag har ännu inte sett dokumentären, men tänker se den. Min fru har dock sett den och gett den tummen upp.
Expressen hade här om dagen en artikel om hur efterfrågan av tysta retreater ökar, även bland gruppen av människor som inte kallar sig själva troende eller religiösa.
För egen del kan jag utan tvekan skriva under på att en vistelse i tystnadens tecken kan bli en mycket positiv upplevelse. Jag har deltagit i ett par tysta retreater hittills och det har varit värdefulla erfarenheter. Att få vistas i en miljö av tystnad kan vara positivt i sig, men att dessutom få göra det i en miljö där bönens stilla låga ständigt genomsyrar atmosfären kan utföra underverk.
Många säger att de upplever att Gud är tyst och frånvarande, att de har svårt att uppleva hans närvaro. Kanske är det inte svårare än att vi nästan aldrig tillåter oss att "koppla ur" och låta "bruset" runt omkring oss bli stilla. Om vi gör det kanske vi skulle upptäcka att vi hör sådant vi annars inte brukar höra?
Den har officiellt blivit framröstad som 80-talets viktigaste pryl. Boxen som formade vår barndom, min och många andras i alla fall - Nintendo Entertainment System (NES) 8-Bit.
För mig representerar NES tidiga spelmorgonar lördagar och söndagar, fria från skola och läxor. Otaliga (nåja) timmar ägnades åt denna apparat med tillhörande handkontroll och varierande spel i början av 90-talet.
En grej jag kommer speciellt bra ihåg, var att man inte gärna ville berätta för kompisarna i skolan (som nästan alla hade Nintendo) när man hade köpt ett nytt spel. Man ville testköra det en eller två dagar hemma först, så att man inte var helt kass sen, när man väl berättade att man köpt det eller det spelet, och fick sällskap av 5-8 personer hem efter skolan, som alla satt framför TV-skärmen och fascinerat glodde på det senaste tillskottet till samlingen.
Det är få saker från min barndom som får mig att känna mig så nostalgisk som NES 8-Bit! Super Mario, Metroid, Excite Bike, Gumshoe, Kid Icarus, Top Gun, Turtles 2 och 76-spelskassetten! Need I say more... Det var bättre förr!
Kikade runt lite på Youtube och hittade några gamla pärlor:
Visst var det coolt med Nintendo, men att det var så här häftigt att spela har jag ändå inget minne av ;)
Denna kommer jag ihåg att jag såg som Bio-reklam :D
100 spel på 10 minuter - Se, minns och njut!
Vissa var mer fanatiska än andra, som den här kinesiske killen som lyckades varva Super Mario Bros 3 på 11 minuter! Han kan inte ha ägnat sin tid åt något annat än att spela Super Mario. Kanonbanorna är omänskliga. A must see, för gamla gamers!!
Dagen hade förra veckan en artikel om att den allmänna bibelkunskapen sjunker i de kristna församlingarna. Ni finner artikeln här.
När man som kristen ser en sådan rubrik tror jag det är svårt att låta bli att tänka efter för egen del, hur ser det ut med mitt eget bibelläsande då?
Personligen har det här med att läsa Bibeln på egen hand både gått upp och ner. Ibland har det funnits perioder då jag läst flera bibelböcker på en dag, ibland har det varit perioder då jag inte öppnat Bibeln på flera veckor.
Det här med ens personliga bibelläsnings vara eller icke-vara, tror jag hänger väldigt mycket samman med vilka slags förväntningar man har eller tror att man borde ha, när det kommer till att läsa Bibeln.
Kortfattat tycker jag man kan sammanfatta det som så: När kraven kommer in, försvinner lusten ut.
Att ge sig på att försöka läsa mer eller oftare i Bibeln, för att man tror att "någon" (kanske Gud) kräver det av en, tror jag leder till det rakt motsatta, en ovilja till att vilja plocka upp Bibeln överhuvudtaget.
Så, varför skall man läsa Bibeln då? Vad är vitsen?
Ja, det är inte något som går att klargöra helt o hållet med några rader i ett blogg-inlägg. Men några punkter tänkte jag bidra med:
Bibeln är inte vilken vanlig bok som helst, det är Guds ord till oss människor. Bibeln är skriven av människor, men är inspirerad av Anden.
"Hela skriften är utandad av Gud..." 2 Tim.3:16
"Framför allt skall ni veta att ingen profetia i Skriften har kommit till genom egen utläggning. Ty ingen profetia har burits fram genom någon människas vilja, utan ledda av den helige Ande har människor talat vad de fått från Gud". 1 Petr.1:20-21
Bibeln uppenbarar Guds frälsningsplan för hela skapelsen genom sin son Jesus Kristus.
"Så älskade Gud världen att han gav den sin ende son, för att de som tror på honom inte skall gå under utan ha evigt liv. Gud sände inte sin son till världen för att döma världen, utanför att världen skulle bli frälst genom honom" Joh.3:16-17
"Ty Gud var i Kristus och försonade världen med sig själv. Han tillräknade inte människorna deras överträdelser, och han har anförtrott åt oss försoningens ord". 2 Kor.5:19
Bibelläsningen verkar ha en förvandlande kraft till något bättre, för dem som läser:
"Ty Guds ord är levande och verksamt. Det är skarpare än något tveeggat svärd och tränger igenom, så att det skiljer själ och ande, led och märg, och det är en domare över hjärtats uppsåt och tankar". Hebr.4:12
"Min son, tag vara på mitt tal, vänd ditt öra till mina ord. Låt dem inte vika från dina ögon, bevara dem i ditt hjärtas djup. Ty de är liv för var och en som finner dem och läkedom för hela hans kropp". Ords.4:20-22
