Jag har noterat att det på senare tid uppmärksammats i media på flera håll om tystandens helande inverkan på oss människor, på grund av att tystnad är en bristvara i vårt hektiska och sönderstressade samhälle. Nyligen gick en dokumentärserie på svt som heter "The Big Silence", och handlar om ett antal individer med icke-religiösa värderingar som deltar i en tyst retreat under några dagar. Jag har ännu inte sett dokumentären, men tänker se den. Min fru har dock sett den och gett den tummen upp.
Expressen hade här om dagen en artikel om hur efterfrågan av tysta retreater ökar, även bland gruppen av människor som inte kallar sig själva troende eller religiösa.
För egen del kan jag utan tvekan skriva under på att en vistelse i tystnadens tecken kan bli en mycket positiv upplevelse. Jag har deltagit i ett par tysta retreater hittills och det har varit värdefulla erfarenheter. Att få vistas i en miljö av tystnad kan vara positivt i sig, men att dessutom få göra det i en miljö där bönens stilla låga ständigt genomsyrar atmosfären kan utföra underverk.
Många säger att de upplever att Gud är tyst och frånvarande, att de har svårt att uppleva hans närvaro. Kanske är det inte svårare än att vi nästan aldrig tillåter oss att "koppla ur" och låta "bruset" runt omkring oss bli stilla. Om vi gör det kanske vi skulle upptäcka att vi hör sådant vi annars inte brukar höra?
