Att skilja det oäkta från det äkta

Jag har mött en del människor i mina dagar som haft lite problem med att ta in och greppa att dåliga saker kan verka och samexistera i miljöer där mycket gott annars sker. Men så sker, oftare än många av oss kanske tror eller är medvetna om.
Två läsvärda inlägg som båda handlar om att urskilja Andens verk i församlingar, och som uppmanar till vaksamhet och att pröva allt som sker enligt skriften, tänkte jag passa på och tipsa om. Inläggen kommer från bloggarna "Barnabasbloggen" och "Vingårdstankar". Klicka er vidare på länkarna:

Manifestationer och reaktioner

Pröva manifestationer

Kontrollmänniskan i församlingen

Jag fick ett mail från Vingårdens förlag igår. Mailet innehöll information om att de nyligen kommit ut med en ny bok som heter: "Kontrollmänniskan i församlingen".

Det här är inte första gången som makarna Wallgren ger ut produkter där de tar upp fenomen som kontroll, manipulation och maktmissbruk i kristna miljöer. Jag har tagit del av liknande undervisning från Vingården tidigare. Det har vart väldigt givande.

Här är en länk till mer information om boken!

Jag har även själv skrivit ett antal blogginlägg i ämnet. Förra sommaren postade jag bland annat en "maktmissbruks-triologi" här på bloggen:

Nedtystarna

They Walk Among Us...

Maktmänniskan

Psycho-Selling

Jag har vid två tillfällen i mitt liv jobbat som telefonförsäljare under en period.

För många år sen fick jag ett kassettband av en person. Titeln på kassetten var: "Psycho-Selling". Jag jobbade just då med telefonförsäljning. Jag lyssnade aldrig på kassetten, men fick förklarat för mig att den tog upp fenomenet "telepati", och hur man som försäljare skulle kunna lära sig använda denna paranormala förmåga i sitt säljyrke.

Telepati handlar alltså om att med hjälp av sin egen sinneskraft "ta sig in" i en annan människas psyke och "plantera" sina egna tankar, värderingar, åsikter med mera i den människans sinne. Syftet är att med tankekraft manipulera och styra en annan människa till att göra som jag själv vill. I fallet med med Psycho-Selling kassetten handlade det om att som säljare manipulera kunden till att tro att han eller hon behöver den produkt som jag säljer.

I hur stor utsträckning telepati verkligen fungerar är svårt att säga. Det är inte ett fenomen som man kan skratta bort och stämpla som paranormalt trams. Det handlar om ett ockult fenomen som passar in i kategorin: "häxkraft". Människor som är djupt involverade i ockulta sammanhang kan mycket väl ha lyckats med att praktisera detta.

Anyway, med tanke på manipulativa säljare, SVT 1 visade igår en dokumentär som heter "Säljsekten". Den handlar om ett gäng unga människor som berättar om hur de drogs in i säljyrket med löften om höga löner och stora möjligheter till avancemang och karriärsklättring. Istället mötte de en verklighet som handlade om: kontroll, slavjobb och utbrändhet.

Länk: Säljsekten

Att marknadsföra massmord

Jag och frugan såg en dokumentärfilm på svt play igår som jag tänkte passa på och tipsa om!

Programmet heter "Att marknadsföra massmord" och är cirka 50 min långt.

Saxat från svt.se:
"- Nazisternas filmer om handikappade. Brittisk dokumentär. Nazisterna producerade propagandafilmer under 1930-talet som berättade att det var samhällets rätt att avliva de som inte var berättigade att leva. Minst 200.000 fysiskt eller mentalt handikappade mördades av nazisterna. De flesta av filmerna förstördes av tyskarna, men delar av det oredigerade grundmaterialet hittades och visas i denna fruktansvärda dokumentär om mänskligheten vidrigaste och sorgligaste historia."

Detta utspel från dåvarande Nazi-Tysklands sida kom att bli förspelet till det som skulle bli själva "Förintelsen", där man menar att mellan 11-17 miljoner människor fick sätta livet till, judar, polacker, romer, handikappade, homosexuella, kristna-framför allt protestantiska och katolska präster som opponerade sig mot Hitler och nazistpartiet, och övriga politiska eller religiösa motståndare till nazist-regimen.

Dokumentär ligger ut på svt plays sida fram till 26 februari. Den är väl värd en ledig timmes investering!

Länk: Att marknadsföra massmord

An eye for an eye?

Mina senaste inlägg här har tagit upp temat om ett eventuellt andligt inbördeskrig inom den karismatiska frikyrkligheten.

Jag har skrivit vad jag tänker om saken och vilka eventuella tecken man kan se att detta kan vara på gång i inläggen innan, så jag kommer inte att upprepa mig i någon större utsträckning i.o.m. detta inlägg

Jag skall istället gå rakt på de frågor som fått hänga i luften ett tag.

För det första:

Är detta skadligt?

Ja, det finns mycket som talar för att den här utvecklingen som vi ser idag, med den fräna ton som ofta ljuder inom bloggvärlden, och som riktas mot enskilda kristna förkunnare och församlingar, kan skada men framför allt försvaga kyrkan och dess anseende allvarligt. Det är aldrig okej att kristna syskon "kastar skit på varandra", oavsett hur stora meningsskiljaktigheter man än menar sig ha. (1 Kor.6:6-7)

Att det uppstår konfrontationer mellan människor ibland. Att (starka) viljor krockar, är i och för sig inget som man bör se som onaturligt eller försöka bekämpa till varje pris. Däremot är det oerhört viktigt för oss alla att hantera en sådan händelse på ett vist och bra sätt ifall en dylik situation skulle uppstå.

De som får ta mest skit och flest personliga påhopp på nätet idag i denna debatt är ledare, pastorer och predikanter åt det karismatiska frikyrkohållet. Som jag skrivit tidigare så handlar detta till stor del om att det finns rätt många förkunnare i denna genre som har sig själva att skylla. Det handlar om övertramp på olika sätt som gjorts från ledarhåll mot församlingsmedlemmar.

Det är viktigt att vara klar över att den hätska ton som ibland stämmer upp och utformar sig som en attack på ledarskap inom kritenheten är en "frukt" av hur vissa ledare har behandlat andra kristna de senaste 3 decennierna. "Sådd och skörd", ni vet! (Gal.6:7)

Det som dock är väldigt allvarligt med det klimat som nu råder är att det kan komma att spilla över på så sätt att de som är kritiska av olika anledningar kan börja hetsa mot ledarskap i helhet. Att alla som ses som en auktoritet eller dylikt blir "onda" i dessa människors ögon.
Det ser i alla fall jag som något av det mest allvarliga med detta. Att man börjar misstro kristna ledare överlag enbart på grund av att de är ledare.

Det är förståeligt att en människa som sett en kristen ledare begå allvarliga övergrepp, missbruka makt m.m, blir skeptisk mot kristet ledarskap i sig, men man måste kunna urskilja och förstå att det handlar om olika individer. Skulle det finnas 1 "rutten" ledare i en grupp på 10 personer så innebar det att de övriga 9 inte är det. Ett simpelt exempel men ändå en talande bild.

Är detta nödvändigt?

Ja, det känns trots allt så! Det känns som om luften måste rensas en gång för alla. Det finns människor som farit väldigt illa runt om i våra församlingar under de senaste decennierna. Det p.g.a. ledare och pastorer som i vissa fall fullständigt överskridit sina befogenheter och missbrukat makt på otroligt skrämmande sätt. Gud är rättvis (5 Mos.32:4), och de människor som blivit nedtrampade och "pissade på" (ursäkta mitt starka språkbruk, men jag känner att jag måste uttrycka mig på ett sätt och med ett allvar som känns relevant för hur många människor upplevt att de blivit behandlade) måste få upprättelse! Det kommer de också att få! Det är dock viktigt att komma ihåg att hämnden är Guds och inte vår.(Rom.12:19)

Kan det komma något gott ur ett eventuellt andligt inbördeskrig inom frikyrkan?

Ja, det kan det! Jag delar den åsikt som många av mina bloggfränder har, att det har existerat och i viss mån fortfarande existerar en ledarskapskult inom vissa delar av frikyrkligheten som är obiblisk! Det finns sammanhang där enskilda ledare fortfarande får alldeles för mycket makt, och blir upphöjda på en piedistal på ett sätt som är helt främmande i förhållande till de ideal kring ledarskap som lyfts fram i bibeln, och som Jesus själv representerade.
Denna ledarskapskult måste brytas och ersättas med äkta ideal kring vad ledarskap egentligen handlar om.

Personligen hoppas jag att de ledare som hamnat snett av olika anledningar och som börjat älska tjänsten, positionen och inflytandet mer än själva huvuduppdraget skall komma till insikt och vända om. Finns det personer som behöver stiga åt sidan därför att de egentligen inte har något mandat från Gud att syssla med de uppgifter som de gör, så bör det bli så. En herde blir man inte bara för att man har genomgått en pastorsutbildning. En herde är den som har blivit utvald och kallad av Gud!

Avslutningsvis: Det goda som jag ser kan komma ur detta är att "trycket" eller "pressen" från bloggvärlden tvingar kristna och ledare inom den karismatiska frikyrkovärlden till rannsakan och eventuell omprövning. Alla vill vi ju sist och slutligen ändå ha det som är äkta!

Som den store skalden Bono en gång sjöng: "Like a preacher stealin' hearts at a travellin' show. For love or money, money, money... ?"

Ett "andligt inbördeskrig" på intågande?

Jag hoppar direkt in och fortsätter på ämnet som jag påbörjade i mitt förra inlägg!

Det handlar alltså om spekulationer ifall det är det viset att vi är på väg att drabbas av en omfattande revolution, ett "andligt inbördeskrig", inom den karismatiska frikyrkligheten. Tecken som tyder på det handlar framför allt om det hätska klimat som nu råder på internet, bloggar o dyl, från "vanliga kristna" riktat mot diverse kristna ledare, predikanter, organisationer och församlingar.

Precis som folkets reaktion vid Den Franska Revolutionen som jag skrev om i förra inlägget, så tycker jag mig ha sett ett liknande mönster de senaste åren. Det handlar om vanliga kristna som börjat opponera sig emot ledarskap i våra församlingar som man anser missbrukar sin ställning och roll. "Folket" verkar helt enkelt ha tröttnat på att vissa "höjdare" inom kyrklikheten verkar anse sig stå över "de andra", de vanliga kyrkobesökande kristna, på ett sätt som påminner om kungens, adelns och prästerskapets roll och överlägsenhet under det feodala systemet.

Det feodala systemet var ett maktsystem under medeltiden som var uppbyggt som en pyramid med kungen i toppen, följt av adeln, prästerna och sen bönderna längst ner. Ju längre ner i "pyramiden" du befann dig desto färre möjligheter hade du att påverka din egen livssituation. I princip hade du inga möjligheter överhuvudtaget.

Hur hänger detta ihop med situationen inom vissa grenar inom frikyrkan idag då? Jag skall försöka att ge er en liten översikt.

På 70-talet svepte en världsvid väckelse fram som har kommit att kallas "den karismatiska väckelsen". Många olika kyrkor och samfund drabbades av "förnyelse" som man säger på kyrkospråk. Det var en tid som präglades av Den Helige Andes beröring och många kristna upplevde att deras liv helt förvandlades och fick en ny drivkraft till att leva ut det kristna livet i vardagen och sprida det glada budskapet om Jesu försoningsverk till sina medmänniskor.

Den karismatiska väckelsen präglades av frihet, men även av en viss oordning och ett antal "barnsjukdomar", men det är ju sådant som mer eller mindre hör till när nya initiativ startas och genomförs.

Nästa väckelsevåg som kom att se dagens ljus var det som vi i Sverige refererar till som "Trosrörelsen". Denna väckelsevåg påminde mycket om den karismatiska rörelsen men skiljde sig från den tidigare genom att vara mycket mer strukturerad och principfast. Det är viktigt att påpeka att det verkligen var något som behövdes där och då.

Med Trosrörelsen kom även den "nya" synen på de fem tjänstegåvorna(Apostel,Profet,Evangelist,Herde och Lärare)(Ef.4:11-12), och man betonade vikten av hur Gud utvalde och kallade på enskilda individer för att vara hans redskap och talesmän här på jorden. Det gällde att lyssna till dessa Herrens tjänare ...(för ditt eget bästa).

Det som blev ett av Trosrörelsen största misstag var att vissa (obs inte alla!) av dessa "mäktiga" tjänstegåvor fick allt för mycket makt och fick bl.a. mer eller mindre forma sin egen teologi. Många troende svalde allt de hörde med hull&hår utan någon som helst prövning eller urskiljning (1 Tess.5:20-21, 1 Joh.4:1-6)

Ett annat stort problem som uppstod under den här tiden i rörelsen var att man inte visste hur man skulle handskas med personer i dessa församlingar som ställde sig frågande eller tvekande till saker som skedde i församlingen, eller saker som uttalades offentligt i någon predikan.

Då var det vissa ledare som kom på iden att man kunde motverka detta genom att köra ett "heligt" skådespel framme på estraden med mikrofonen i handen. Det kunde gå till på det viset att man plötsligt "fick" ett tilltal från "Gud" och pekade ut dessa personer som var tveksamma eller ställt jobbiga frågor till ledarskapet, offentligt under en gudstjänst. Jag vågar knappt tänka på hur många människor det finns sammanlagt världen över som blivit utpekade offentligt och anklagade för att ha haft "en upproriskhetens ande" eller nåt liknade i sig. Den korrekta termen för detta fenomen som vissa kristna ledare har sysslat med är att begå "en andlig våldtäkt" mot en annan människa.

Hur pass allvarligt detta har skadat och sargat Kyrkan och dess lemmar vet nog bara Gud själv(1 Kor.12:26). Det är ytterst allvarligt och jag tror att det är frukten av detta ondskefulla och gudlösa beteende som vi börjar se nu. Vreden, frustrationen, kanske t.o.m. hatet, från enskilda individer som själva vart utsatta för dessa typer av maktövergrepp eller sett andra drabbas, börjar nu resa sig i enad front mot enskilda kristna ledare och organisationer som utsatt människor för detta.

Jag har inte svaret på detta, jag vet inte hur det kommer att gå, men det känns som att ett andligt inbördeskrig kommer. Det känns som att det är oundvikligt, och det kommer inte att bli vackert!

Nu svarade jag inte helt i detta inlägg på frågorna som jag lät hänga kvar i mitt förra inlägg. Det kommer åtminstone att komma ett inlägg till från mig där jag tar upp dessa frågor ytterligare och fortsätter reflektera kring detta ämne!

Håll utkik!

Maktmänniskan

Dags för den avslutande delen i min inläggs-triologi som tar upp fenomenet "maktmissbruk"! Jag hade inte planerat att skriva om detta, det bara blev så. Inspirationen knackade på helt enkelt. Jag har dock funderat kring detta en hel del innan och gör det fortfarande, så det är kanske inte så konstigt att mina tankar hamnar här i skrift emellanåt.

Jag har valt att lägga fokus på en väldigt, väldigt bra bok nu i del 3. Boken heter "Den farliga maktmänniskan". Den är skriven av en norsk pastor och själavårdare som heter Edin Lövås. Edin har under många år tjänat som själavåradare och suttit i många personliga samtal med människor som blivit utsatta för maktövergrepp av diverse slag. Boken utkom första gången 1989 under titeln "Maktmänniskan i församlingen"(Libris). Den sålde slut och Edin skrev några nya kapitel som han kompletterade den första boken med. Den utgåvan kom ut 1999 under namnet "Den farliga maktmänniskan"(Libris).

"Den farliga maktmänniskan" är så gott som slut i alla lager för tillfället. Det verkar som om den berör ett ämne som säkerligen känns väldigt relevant för många människor. Säkraste sättet att få tag på ett ex, är att söka på ett antikvariat på nätet eller söka efter den på ett bibliotek. Jag lyckades själv få tag i ett ex av den första upplagan via ett antikvariat på nätet. Har också läst den andra upplagan (innehåller 5 extra kapitel), då jag hittade den på biblioteket.

Hursomhelst så hittade jag en sida på nätet som fått tillstånd av författaren och förlaget att publicera den första upplagan av boken (Maktmänniskan i församlingen), i sin helhet på nätet. Jag länkar till den sidan, så kan du som läser detta och som tycker att boken ifråga låter väldigt intresant, läsa den själv!
Det är bara att printa ut och läsa om du inte vill sitta vid datorn.

Maktmänniskan i församlingen

Frid!
/Calle

They walk among us...

Jag fortsätter skriva kring ämnet jag påbörjade igår. Jag skrev ju att det skulle komma ett till inlägg inom kort, so here goes...

Jag har på sista tiden lagt märke till att det dykt upp en hel del artiklar i media som behandlar ämnen som maktmissbruk, t.ex. på arbetsplatser. Det har på allvar börjat uppmärksammas nu att det faktiskt existerar "vanliga människor" som passar in i kategorin "maktmänniskor" eller "psykopater". Ordet psykopat har varit en aning känsligt att använda som begrepp inom det svenska språket, för symbol för en person som begår maktövergrepp mot andra, eftersom ordet har haft en så pass negativ klang. Ordet psykopat har ofta lett tankarna till en brutal person, ofta en våldsam och farlig sådan. I regel har man också enbart associerat män med det ordet med. Nu verkar det som om begreppet har anamats och börjat mista sin förut väldigt negativa laddning. Det är inte ovanligt i dessa tider att stöta på olika Quiz och frågeformulär i nättidningar som har titlar som Är din chef en psykopat?", en till sådan artikel här!

Att denna företeelse nu verkar uppmärksammas mer och mer ser jag enbart som någonting positivt. Makthungriga och strålkastarljus-trånande människor finns det nog rätt gott om. Som studierna visar så verkar det som om människor som lider av denna beteendestörning gärna dras till platser och positioner i samhället där de hoppas få en möjlighet till att få utöva makt och inflytande. Det kan vara personer som har ledarposter i någon form, men det är naturligtvis inte enbart ledare eller chefer som är drabbade. Flera av artiklarna som jag länkar till, tar upp de facto att det inte är ovanligt att människor med psykopatiska drag sitter på chefspositioner i företag världen över. Med det sagt, så förhåller det ju sig ändå så att majoriteten av alla chefer trots allt inte är psykopater eller lider av psykopatiska störningar, det tror jag nog att vi alla förstår.

Några länkar till siter med bra och omfattande info kring ämnet:
Vad gör man med en psykopat?
Lär dig att hantera psykopatiska chefer
www.psykopat.se

Jag återkommer imorgon med ett avslutande inlägg i denna "maktmissbruks-triologi"
/Calle

Nedtystarna

Det finns olika slags människor. Det finns goda, snälla, hjälpsamma och hjärtliga människor och så finns det onda människor. Det finns även farliga människor. När jag menar farliga så syftar jag inte i första hand på våldsamma människor, ej heller människor som är mentalt sjuka på något vis. En människa som anses vara farlig, t.ex. en våldsbrottsling, brukar oftast vara under uppsikt. Denne spenderar i regel sin tid bakom lås & bom. På så vis är personen en begränsad riskfaktor för samhället och dess invånare, eftersom denne person är begränsad i sin eventuella drift till att vilja skada andra människor. Han eller hon kan helt enkelt inte göra det.

Innebär då detta att alla "farliga" personer skakar galler eller är under uppsikt i någon form? - Naturligtvis inte. Som jag skrev innan så vill jag med detta inlägg uppmärksamma det faktum att det ändå finns "farliga människor" som dagligen skadar och begränsar sina medmänniskors liv. Och det är speciellt en typ av människor som jag syftar på, jag har valt att kalla dem "Nedtystarna", ett uttryck som jag lånat av Marcus Birro.

Själva talar klarspråk och ger en väldigt bra beskrivning av vad det handlar om. Det handlar om människor som på olika sätt aktivt försöker "tysta" andra människor. Människor som de av olika anledningar inte vill skall få höras eller synas.

En "Nedtystare" kan vara både gammal eller ung, man eller kvinna. De finns överallt, utan tvekan finns det många av dem här kring våra nordiska "jantelags-breddgrader" med!

En "Nedtystare" är en person som med olika fula knep försöker få en människa, som denne uppfattar som ett hot, att backa och bli stilla, att "bli tyst". "Nedtystaren" kan använda sig av utfrysning, förtal, mobbning och andra kränkande metoder för att skrämma sina "offer" till tystnad och retrett. På så vis få de sin vilja igenom. Gemensamt för alla "Nedtystare", oavsett vilka metoder de använder sig av, är att de utövar makt, eller rättare sagt maktmissbruk. "Nedtystaren" är en s.k "Maktmänniska". "Nedtystaren" kan köra sitt spel individuellt eller med stöd ifrån en grupp, det andra alternativet är kanske det vanligaste.

Varför är då "Nedtystare" farliga? Jo, de är farliga av den anledningen att andra människor kan råka väldigt illa ut pga att de blir utsatta för "Nedtystarens" skräckvälde. Vi människor är inte så starka och tåliga som vi kanske försöker intala oss att vi är. Vi behöver alla få respons, uppskattning, kärlek och respekt. Det som "Nedtystare" och "Maktmänniskor" gör, är att de ser till att strypa åt dessa inflöden i andras liv. Det får till följd att den som blir utsatt på sikt förlorar både självkänslan och självförtroendet, och vågar heller inte ge sig hän åt sina drömmar och gåvor. "Nedtystaren" har då lyckats med sitt uppdrag. Det är sorgligt att tänka på alla projekt som inte blev av, alla böcker, sånger m.m som inte skrevs pga ett raserat självförtroende hos alla de människor som hade gåvorna, talangen och viljan men som blev "tystade".

Det är vår medmänskliga plikt att aktivt motarbeta detta destruktiva förlopp var eller på vilket sätt det än visar sig. Jantelagen är ingenting annat än en djävulsk företeelse, maktmissbruk likaså. Och det bör kraftfullt bekämpas till varje pris!

Jag kommer att återkomma till ämnet i ett ytterligare inlägg snart.
/Calle

Det krävs något för att kunna kalla sig en kristen församling!

Go'kväll!

Jag tänkte att jag skulle passa på och dela med mig av några egna reflektioner kring vad som borde vara kännetecknande för en kristen församling.

Jag skriver detta med anledning att det den senaste tiden avslöjats flera skandaler inom kyrkan, bl.a. i Sverige och Finland.

Det krävs att man har något att falla tillbaka på, en grund att stå på, om man offentligt har gått ut och meddelat för omvärlden att man är en kristen församling. Man har då ett ansvar, att leva som man lär. Att vara en kristen församling innebär att vara ställföreträdare, vittnen för Jesus Kristus, här på jorden.

I korta drag så innebär det att vi kan inte tala, tänka och bete oss hursomhelst, vi är ansvariga inför Jesus själv, ifråga om hur vi gestaltar hans församling här på jorden, för det är alltid HANS församling. Ingen människa har rätt att påstå att han eller hon fått något mandat för att behandla församlingen som sin egna, privata.

En församling finns inte till för pastorns skull, utan pastorn finns till för församlingen!



Under de senaste veckorna har man kunnat följa med medias bevakning av församlingen "The River" i Borås. En följetång som vartefter har informerat oss läsare om påstådda makt övergrepp och manipulation från pastorsparet mot församlingsmedlemmarna. Flera artiklar har skrivits bland annat i Dagen, Världen Idag och Borås Tidning. Flera anonyma f.d. församlingsmedlemmar har trätt fram och gett en enhetlig bild av hur klimatet i församlingen har varit, och det är en sorglig beskrivning.



Det är viktigt att komma ihåg när sådana här saker uppdagas, att det alltid finns två sidor av myntet och att det är viktigt att inte fälla några fällande domar i förväg, varken mot pastorsparet eller församlingen, fast när många församlingsmedlemmar träder fram och i detalj beskriver olika typer av manipulation som utövats från pastorernas sida så blir ju saken desto allvarligare.

När en kristen församling eller en pastor/ledare börjar se på sig själv som "lite förmer" än "dom övriga" och inombords tänker att: Vi har nog sett, förstått och kan lite mer än dom andra... Då har man (omedvetet) greppat handen om dörrhandtaget till dörren som leder till sekt-rummet!

Jag personligen ser inte någon mening i att här på bloggen börja utlämna detaljer och "avslöjanden" som gjorts angående denna historia. Det är inget som jag vill bidra till. Dock välkomnar jag självfallet att "skiten" kommer fram i ljuset. Det är nödvändigt! För alla människor som har varit inblandade i detta sammanhang och farit illa, och för att skydda människor från att fara illa i framtiden!

Ordet sekt anser jag har missbruktas kraftigt i Sverige. Det krävs nästan ingenting för att vissa skall ställa sig upp och peka finger och ropa SEKT!
Dock existerar det sekter i Sverige, och det tragiska är att det säkert finns flera än vad allmänheten är medveten om. En annan aspekt på detta, som är viktigt att komma ihåg, är att även om en exempelvis kristen församling inte är en fullfjädrad sekt, så kan den innehålla sekteristiska drag. Tyvärr verkar det som The River hamnar i den kategorin

Elva Kännetecken på en sekt, eller en församling med sekteristiska drag! (Det är inte jag (Calle) som formulerat dessa punkter)

1. Anspråk på direkt auktoritet från Gud, Man sätter personlig uppenbarelse och erfarenhet över Guds Ord eller traditioner.

2. Budskapet är "underordna dig" mer än "Jag skall tjäna dig"

3. Ledarskapet handlar mer om att beordra omkring människor, än att vädja till dem att göra det moraliskt rätta.

4. Det finns en dominerande drivande, "vi skall göra det här nu" istället för ett beroende av Gud för ledning.

5. Det finns mer än känsla av kontroll än av stöd och hjälp.

6. En gåva utnyttjas så att andra känner sig beroende av den.

7. Det finns en oböjlighet: "ifrågasätt inte", "rör inte Guds smorde"

8. Det finns en air av upphöjd avskildhet kring ledaren. Att närma sig honom
innebär en känsla av förödmjukelse Karisman kring ledaren skapar vördnadsfull respekt hos medlemmarna.

9. Det byggs en organisation kring en person och dennes speciella betoningar av lära istället för runt Kristus och hans ord.

10. Det kommer att återkommande komma vågor av kritik mot ledaren. (dessa uppvällningar av kritik kommer omedelbart att tystas ner).

11. Det är viktigare att uppehålla den auktoritära strukturen än att bry sig om människorna i den.


Låt oss tro Gud om en rening och en rensning i Kristi Kropp i Sverige så att Jesus, och enbart Jesus skall få vara den som sitter på tronen i våra församlingar!
Amen!