Lausannedeklarationen och Manillamanifestet

I den tid som nu är, debatteras det av och till kring lärjungaskapet och den kristna församlingens roll i världen - vad som är sanning, vad som är relevant och hur olika saker kopplat till detta skall ta sig uttryck?

Ett ord som den vane läsaren av dylika artiklar och blogginlägg ofta kan stöta på är "Lausannedeklarationen" och dess lillebror "Manillamanifestet".

Saxat från Wikipedia:

"Lausannedeklarationen är en evangelikal kristen trosbekännelse med inriktning på mission och evangelisation, antagen vid en internationell kongress för världsevangelisation i Lausanne, Schweiz, 1974 på initiativ av predikanten Billy Graham. Vid mötet deltog över 2 300 kristna från mer än 150 nationer.

Lausannedeklarationen blev grunden för Lausannerörelsen (Lausanne Committee for World Evangelization). Flera kristna samfund och missionsorganisationer har senare antagit Lasusannedeklarationen som ideologiskt dokument för sitt eget arbete. Detta pga att dokumentet sammanfattar centrala ståndpunkter rörande teologi, evangelisation och mission.

1989 samlades Lausannerörelsen en andra internationell kongress för världsevangelisation och antog då det s.k. Manilamanifestet.

Manilamanifestet är en evangelikal kristen trosbekännelse med inriktning på mission och evangelisation, antagen vid en internationell kongress för världsevangelisation i Manila, Filippinerna, 1989. Vid mötet deltog över 4 000 kristna från mer än 170 länder.

Kongressen arrangerades av Lausannerörelsen (Lausanne Committee for World Evangelization) och Manilamanifestet är en fortsättning på den s.k. Lausannedeklarationen som antogs 1974" (Wikipedia).

Bägge dessa dokument har tagits fram som en "modern" trosbekännelse och grundstenar för den kristna kyrkan. Sammanfattningar av vad vi som tror och bekänner Jesus Kristus som Herre och frälsare tror på och strävar efter helt enkelt.

Jag har lagt till bägge dokumenten i "länklistan"!

* Hösten 2010 hölls en tredje Lausannekongress i kapstaden, Sydafrika. Det resulterade i ett tredje dokument kallat: "Kapstadsöverenskommelsen".

Jag har inte hittat dokumentet på svenska, men den som är intresserad kan läsa mer om det på Svenska Evangeliska Alliansens hemsida.

Bibeln?

I höstas uppmärksammades det i en artikel i "Dagen" att den allmänna bibelkunskapen hos dagens kristna sjunker. Jag skrev ett inlägg i samband med detta då.

Det är glädjande att ämnet fortfarande engagerar och lyfts fram.
"Världen Idag" hade nyligen en debattartikel skriven av Jacob Rudolfsson i tidningen, och idag finns en "ledare" av Ulf Ekman med på samma tema.

Urholkad bibelsyn ger grundare tro

Läser vi Bibeln, egentligen?

Bokrecension: Kyrkmatt - Hopp för troende som gett upp kyrkan men inte Gud

Jag lade märke till den här boken för ett par år sedan, då jag bläddrade i en broschyr från ett kristet bokförlag. Den ser intressant ut, den skulle jag gärna vilja läsa, tänkte jag då. Så blev det inte men jag har läst boken nu istället.

Titeln avslöjar frikostigt vad boken handlar om. Den är skriven av en kvinna som heter A.J. Kiesling. Hon delar med sig av sina egna erfarenheter och återberättar andra människors liknande livsöden.

Vad som är av största vikt att poängtera, är att detta inte på något vis är en bok som attackerar eller är emot den traditionella, institutionella, organiserade kristna församlingen. Däremot ställer boken flera relevanta frågor, frågor som tvingar läsaren att faktiskt tänka efter för egen del, var denne egentligen befinner sig i sin uppfattning. Nyttigt!

"Många, många var så trötta på kyrkan. Vissa var rent ut sagt utmattade. Men de var inte 'avfälliga' människor som hade låtit tron få en undanskymd plats i sina liv. Det var män och kvinnor med en levande tro - alla sökte Gud, men deras själar törstade efter mer än vad den institutionella kyrkan kan erbjuda. Längtan var djup, som guldådror i en gruva som sträcker sig nedåt till okända djup. Vissa av dessa troende gick varje söndagsmorgon, precis som jag, för att försöka hitta en plats där de passade in. Somliga stormade missnöjda ut ur kyrkan. Andra gick tyst ut genom dörren och kom aldrig tillbaka. De flesta fann till slut sin andliga mat och gemenskap någon annanstans. Detta 'annanstans' - både var och varför - är den här bokens ämne" (Kyrkmatt, sid.10).

Innehållet i boken har sin utgångspunkt i den amerikanska kristenheten, men jag upplever inte det som något hinder i det här fallet. De "problem" som författaren adresserar, angående kyrkan och dess roll, är världsvida och finns även kring våra breddgrader. Den har också en öppen positiv hållning till den så kallade "husförsamlings-rörelsen", som i skrivande stund ständigt expanderar på gräsrotsnivå i USA och många andra delar av världen. Dock ställer inte boken upp något motsattsförhållande mellan den traditionella kyrkan och andra alternativa gemenskapsformer bland troende människor. Det känns bra.

Det här är en bok för alla, men kanske trots allt lite mer för troende som har en djup längtan efter Gud, och med författarens egna ord samtidigt känner sig "som svarta får i fållan".

Enheten i Kristus

Torsten Åhman har skrivit en mycket bra krönika på temat: "Enheten i Kristus".
Läs och begrunda

Orka läsa Bibeln?

Dagen hade förra veckan en artikel om att den allmänna bibelkunskapen sjunker i de kristna församlingarna. Ni finner artikeln här.

När man som kristen ser en sådan rubrik tror jag det är svårt att låta bli att tänka efter för egen del, hur ser det ut med mitt eget bibelläsande då?

Personligen har det här med att läsa Bibeln på egen hand både gått upp och ner. Ibland har det funnits perioder då jag läst flera bibelböcker på en dag, ibland har det varit perioder då jag inte öppnat Bibeln på flera veckor.

Det här med ens personliga bibelläsnings vara eller icke-vara, tror jag hänger väldigt mycket samman med vilka slags förväntningar man har eller tror att man borde ha, när det kommer till att läsa Bibeln.

Kortfattat tycker jag man kan sammanfatta det som så: När kraven kommer in, försvinner lusten ut.

Att ge sig på att försöka läsa mer eller oftare i Bibeln, för att man tror att "någon" (kanske Gud) kräver det av en, tror jag leder till det rakt motsatta, en ovilja till att vilja plocka upp Bibeln överhuvudtaget.

Så, varför skall man läsa Bibeln då? Vad är vitsen?

Ja, det är inte något som går att klargöra helt o hållet med några rader i ett blogg-inlägg. Men några punkter tänkte jag bidra med:

• Bibeln är inte vilken vanlig bok som helst, det är Guds ord till oss människor.
  Bibeln är skriven av människor, men är inspirerad av Anden.
  
  "Hela skriften är utandad av Gud..." 2 Tim.3:16
  
  "Framför allt skall ni veta att ingen profetia i Skriften har kommit till genom egen utläggning. Ty ingen profetia har burits fram genom någon människas vilja, utan ledda av den helige Ande har människor talat vad de fått från Gud". 1 Petr.1:20-21
  
  
• Bibeln uppenbarar Guds frälsningsplan för hela skapelsen genom sin son Jesus Kristus.
  
  "Så älskade Gud världen att han gav den sin ende son, för att de som tror på honom inte skall gå under utan ha evigt liv. Gud sände inte sin son till världen för att döma världen, utanför att världen skulle bli frälst genom honom" Joh.3:16-17
  
  "Ty Gud var i Kristus och försonade världen med sig själv. Han tillräknade inte människorna deras överträdelser, och han har anförtrott åt oss försoningens ord". 2 Kor.5:19
  
  
• Bibelläsningen verkar ha en förvandlande kraft till något bättre, för dem som läser:
  
  "Ty Guds ord är levande och verksamt. Det är skarpare än något tveeggat svärd och tränger igenom, så att det skiljer själ och ande, led och märg, och det är en domare över hjärtats uppsåt och tankar". Hebr.4:12
  
  "Min son, tag vara på mitt tal, vänd ditt öra till mina ord. Låt dem inte vika från dina ögon, bevara dem i ditt hjärtas djup. Ty de är liv för var och en som finner dem och läkedom för hela hans kropp". Ords.4:20-22

Bokrecension: Elvis Som Hötorgskonst - Att måla om den kristna tron

Läs den här boken!

Egentligen kunde jag ha stannat där, men det hade inte blivit så mycket till recension.

Elvis Som Hötorgskonst (Velvet Elvis) är Rob Bells första bok. Som det mesta som Rob Bell skrivit, kan det, inte vara svårt att hänga med, men svårt att lyckas sammanfatta innehållet på ett kortfattat och lättillgängligt sätt. Han skriver nämligen suveränt bra, men han rör sig kors och tvärs i texten, blandar historiska återblickar från samhället på Jesu tid, med personliga erfarenheter ur sitt eget liv och en hel del massa annat. Han gör större utsvängningar än de flesta, trots det hittar han alltid hem, det finns trots allt en röd tråd i hans berättelser och varje kapitel knyts alltid ihop i slutändan.

Som sagt är det inte det lättaste att sammanfatta vad Elvis som Hötorgskonst egentligen handlar om, för den handlar om så mycket. En som lyckats bra är Runar Eldebo, som skrivit förordet i den svenska utgåvan. Jag låter hans ord få bidra med insikt:

"Vår tids kristendom är under konstruktion Också idag bryter och bänder det i kristenheten och vi är många som inser att allt inte kan förbli som det varit om den kristna tron också i framtiden ska vara till ljus och salt för människor.

Rob Bell vill söka upp den skönhet som gått förlorad i kristen tro genom att tala så ärligt som det bara är möjligt om verkligheten, och samtidigt ta emot den som Guds. Rob Bell ser vår tid och vår kristenhet under konstruktion Han menar att dagens människor tar inget för givet, utan vi konstaterar och rekonstruerar det vi tror på och lever för.

Denne författare skiljer mellan Jesus och det som brukar förknippas med Jesus, vilket kan oroa någon. Det finns så mycket förljuget i Jesu namn, så mycket förknippat med denne Jesus som inte håller måttet inför sanningen och framtiden. Det finns så mycket helig bråte som egentligen inte alls är helig utan är hinder för vanliga människor att se mening och syfte i Jesus.

Rob Bell målar om Jesus. Han ger tillbaka en Jesus som många tror sig ha sagt nej till, men kanske nu inser att vi aldrig fått riktigt presenterad".

Bokrecension: Jesus gick vidare och kyrkan står kvar

Carl-Henric Jaktlund, journalist på Dagen m.m., är i dagarna aktuell med en ny bok. Men jag tänkte skriva några rader om hans förra bok "Jesus gick vidare och kyrkan står kvar", som jag nyligen läst klart.

Kortfattat kan man säga att den här boken tar upp dilemmat med att så många unga vuxna, som ofta är uppvuxna inom (fri)kyrkan, väljer att lämna kyrkan och den kristna gemenskapen, när de passerat tonåren och kommit upp i 20-30 års åldern.

Carl-Henric delar öppenhjärtligt om tiden då han var verksam som ungdomspastor, och frustrationen som han ger uttryck för går att ta på och sympatisera med.

Jesus gick vidare och kyrkan står kvar, är ingen uppgörelse med eller kritik mot kyrkan, även om man skulle kunna tolka titeln så. Det faktumet gör att boken och dess innehåll känns ännu mera angeläget. Att kritisera och peka på vad som är fel eller inte funkar, kan de flesta göra, det krävs ingen profetisk blick för det. Redan i prologen blir det klart vad som varit drivkraften bakom den här bokens tillkomst:

"Personen som leder gudstjänsten nickar bortåt en korg fylld med stenar som står utplacerad vid altarväggens kors.

'Kanske du tänker på någon speciell efter den här predikan, någon som inte är med i kyrkan längre. Ta gärna en sten i så fall och lägg vid korset och så ber du för den personen'.

Det är då det sker. Det är då jag kväver den där omedelbara impulsen som jag ångrar än idag.

För jag går inte fram och greppar hela korgen. Och eftersom jag inte greppar korgen så vänder jag den inte heller upp och ner och tömmer den vid korset. Och eftersom jag inte vänder korgen upp och ner vid korset så kan jag inte gå fram till mikrofonen och fråga om de möjligtvis har fler än det där hundratalet eftersom det inte räckte" -Sid 16.

Sedan följer 6 kapitel där Carl-Henric varvar: Berättelser om egna erfarenheter, pekar på var bristerna finns inom dagens ungdoms-frikyrkokultur utan att raljera eller döma, blandar citat från andra författare och förkunnare och ger förslag på lösningar för att vända den negativa trenden.

Slutsatsen, som jag ser det, blir att det inte är kyrkan det är fel på. Det är inte något fel på Gud eller Jesus heller. Inte är det heller hållbart att anklaga ungdomspastorerna. Det stora problemet i ungdomsvärlden i många kristna församlingar, är att det skapas en atmosfär på ungdomsmötena och konferenserna som anspelar på känslostämmningar och ett svart-vitt förhållningsätt till tron. Men som också samtidigt bidrar till en miljö där man kan vara delaktig, och tycka, tänka och säga samma sak som de andra, utan att själv behöva ta ställning, eller få redskap hur man skall förhålla sig när saker och ting inte blir som man förväntat sig. När bönesvaret uteblir eller när personen som fick förbön inte blev frisk etc.




En annan ofta avgörande orsak är avsaknaden av äldre förebilder. Vuxna som kan lotsa ungdomarna vidare, när de börjar komma upp i 20 års åldern, och kanske för första gången börjar inse att det kristna livet inte är precis så där svart-vitt som de trott. Det finns uppenbarligen fler nyanser. Det finns helt enkelt inte ett enkelt svar på alla frågor som rör Gud, bibeln, eller det kristna livet.

Avslutningsvis kan man säga att det finns två huvudområden som har en avgörande betydelse för kyrkan, ifall man vill bryta den här negativa trenden bland ungdomarna i församlingarnas ungdomsgrupper:

• Vuxna förebilder. Män och kvinnor som vandrat längre på vägen, som mött både glädje och sorg i livet, men som fortfarande vandrar vidare tillsammans med Kristus. Det finns många äldre människor i församlingarna som skulle kunna vara med och stötta ungdomarna, vara ett bollplank, svara på frågor och finnas till hands för ungdomarna i deras fortsatta vandring med Gud.
  
  
• En mer nyanserad förkunnelse. Tonårstiden präglas ofta av en svart-vit syn på tillvaron, ungdomskulturen i församlingarna är sällan undantag. Är du för eller emot? Det finns oftast väldigt lite utrymme för ytterligare nyanser. Tonårstidens svart-vita förhållningssätt gentemot tillvaron bör inte bekämpas till varje pris. Den måste få utrymme, för den är en naturlig del av den perioden i en ung människas liv. Problemet uppstår när ungdomarna inte lotsas vidare in i en mer nyanserad och fördjupad tro när de blivit för gamla för tonårsgruppen.

Jag hoppas att min sammanfattning väckt intresset hos någon som inte läst boken ännu, att vilja göra det. För den är verkligen läsvärd!

Existentiella frågor med N.T. Wright

N.T.(Tom) Wright (f.1948) är präst och teolog inom "Church of England" (statskyrkan i England). Han undervisar också i nytestamentliga studier vid Oxfords Universitet och är författare till ett 30-tal böcker och skrifter. Han räknas som en av de mest kunniga och respekterade teologerna, med inriktning på Nya Testamentet, i vår tid.

Softare period

Det har varit något glesare med nya blogginlägg från min sida den här månaden.
Det beror till största del på mängden skolarbete som behöver hinnas med, alla inlämningsuppgifter som måste skrivas och kapitel som måste läsas, innan det är dags för sommarlov. :)

Jag tipsar istället om två inlägg från "Hela Pingsten" fram till dess:

Inte bara tecken och under, fred och rättvisa också

Inte bara fred och rättvisa, tecken och under också

Kristen tro - Både karismatik och socialt engagemang

Jag har min kristna bakgrund i den s.k. "karismatiska" grenen av frikyrkligheten. I de olika sammanhang jag rört mig i mest, har det varit mycket betoning på: Bön, bibelläsning, förkunnelse av ordet, Andens ledning och nådegåvor, teologiska spörsmål med mera. Jag har många erfarenheter från dessa sammanhang som jag räknar som väldigt värdefulla. Något som däremot ofta inte uppmärksammas i samma utsträckning i "karismatiska" sammanhang, är fred- och rättvisefrågorna: samhällsengagemang, jobba för en global rättvisa, värna om miljön, fairtrade med mera.

De senaste två åren har jag personligen upplevt hur Gud mer och mer uppenbarat vikten av dessa frågor för mig. Jag kommer säkert att skriva om detta här på bloggen framöver.

Michael Grenholm, som bloggar på "Hela Pingsten", är en kille som brinner mycket för de här frågorna. Läs hans inlägg: Tecken, under, fred och rättvisa

God bless

Bokrecension: Love Wins

Okej, nu har jag läst klart "Love Wins", några tankar kring boken:

Till att börja med, efter att ha läst igenom boken, med en extra vaksamhet för att hitta eventuella "konstigheter", kan jag bara konstatera: - Jag fattar verkligen inte vad många ansett vara kontroversiellt med den här boken, helt ärligt, det gör jag inte! Sen kom jag ihåg att den värsta kontroversen kring boken, uppstod innan den ens kommit ut på marknaden, innan någon ens hade läst den ;-)

Det finns vissa exempel och tolkningar av bibelord på ett par ställen i boken som jag anser vara något långsökta. Rob Bell gör vissa antydningar på ett antal ställen där jag spontant känner att nja det där skulle man lika gärna kunna tolka på ett annat sätt. Men jag kan inte påstå att jag läst en enda mening eller stycke i boken, där jag med säkerhet kan säga, det där är felaktigt.

Jag gillar Rob Bell. Jag kanske inte håller med honom på exakt varje punkt och slutsats han drar, men jag upplever honom som en genuin kristen broder, som har ett stort hjärta för Jesus och människor. En sak som känns befriande med honom är att han inte är rädd för frågor som rör tron, Gud och det kristna livet. Han signalerar tydligt att han inte har några problem med att erkänna att han inte har alla svaren, men att han vill veta, och är öppen för att få såväl djupare som nya insikter i tron. Det är ett sundhetstecken för en kristen människa enligt mig.

Visst skulle det ha varit möjligt för mig att bidra med en betydligt mer utläggande recension av boken, men jag känner i skrivande stund att jag varken har tid eller lust med det, så mycket har dessutom redan sagts om den. Jag tipsar istället om ett inlägg som Torsten Åhman, pastor i Missionskyrkan, skrev på sin blogg, för den som är intresserad.

Så här inledde Rob Bell en predikan i sin församling efter att Love Wins kommit ut:


Rob intervjuas i ett nyhetsprogram:

Love Wins

Idag fick jag hem ett alldeles eget exemplar av Rob Bells bok: "Love Wins".

Jag, såväl som en hel drös andra kristna bloggare, har ju uppmärksammat den här boken på våra bloggar. Därför vore det ju besynnerligt ifall man inte läste boken själv sen!

Som sagt, jag känner inte till någon annan bok i modern tid, skriven av en kristen person, som orsakat sådan uppståndelse i den evangelikala kristenheten, först och främst i USA, men även här i Sverige, som Love Wins.



Jag står själv för en råfundamentalistisk syn och tolkning när det kommer till bibelordet 1 Tess.5:21, "men pröva allt, behåll det goda". Bibeln uppmanar oss alla att pröva allt som sägs, vilket inte är detsamma som att vara misstänksam och kritisk, utan att lugnt och avslappnat ta del av det som predikas, skrivs eller profeteras, och sedan kolla med bibeln. Det där som jag nyss hörde eller läste, är det bekant från bibeln på något sätt, stämmer det överens med hur Jesus var, det han sade och gjorde? Stämmer det överens med hur Jesus, Paulus eller andra författare i bibeln beskriver Gud?

Det kan hända att vi ibland möter saker i en text eller predikan som inte stämmer överens med bibeln och Jesu budskap. Då bör vi handla som det står i 1 Tess.5:21. Om 9/10 "sanningar" du hör eller läser är bra och rätta, går det alldeles utmärkt att ta till sig dessa 9 sanningar och glädjas över dem och samtidigt bortse från den ena som inte stämde överens med bibeln eller den Jesus du känner. Man behöver faktiskt inte förkasta en person, en bok, en predikan bara för att man finner en sak som man inte håller med om... Det funkar som sagt alldeles utmärkt att ta vara på det man faktiskt höll med om och glädjas över det. Följande tillvägagångssätt tänker jag använda mig av när jag kommer att läsa "Love Wins" nu.

Jag är väldigt tacksam och trygg med att den Gud jag känner, är en Gud som inte blir nervös eller arg för att det finns människor som har och ställer frågor om honom och till honom. Ärligt talat, tror jag att han gillar det!

En recension av boken dyker upp här någon gång efter påsk. Fram till dess tipsar jag om det här klippet som jag hittade igår. Den här mannen delar med sig av många goda råd, bland annat hur vi bör bemöta och behandla våra medmänniskor som inte delar våra egna åsikter till punkt och pricka.



Glad påsk alla läsare! :)

Gömma sig bakom: "Frågor eller svar kristendom" - Del 3

Det här blir troligtvis sista inlägget i den här serien? Det känns som jag lyckades förmeddla det budskap jag ville nå ut med i "Del 2". Några avslutande reflektioner:

Jag inledde den här serien med att skriva om Rob Bell och hans nya bok: "Love Wins". Jag tänkte avsluta med ytterligare några funderingar kring honom och boken.

Rob Bell har som sagt lyckats få det storma rejält på många kristna bloggar världen över. Han har anklagats för att vara både det ena och det andra. Personligen har jag inget närmare förhållande till honom. Jag har inte läst några av hans böcker. Det jag känner till om honom och hans förkunnelse, har jag till största del hämtat från det han delar med sig av i sina (ofta väldigt proffsiga och snyggt producerade) Nooma-videos som ligger ute på Youtube. Utöver det tycker jag att han är en grymt begåvad talare som verkligen förmår "tränga igenom" kameran och beröra sina lyssnare. Det är skådespelarklass på killen helt enkelt!

Jag har de senaste veckorna även tagit del av texter som riktar rätt skarp kritik mot vissa saker som Rob Bell skrivit i sin bok. Det jag läst har jag mestadels uppfattat som sund kritik från genuint Jesus troende kristna som är oroliga p.g.a. att de anser att Bell tonar ner vissa "bibliska sanningar" i sin bok. Jag tänker inte uttala mig om det, jag vill läsa boken själv först i så fall. De flesta resencioner jag läst verkar i alla fall vara överrens om att Bell uttrycker sig "luddigt" på vissa punkter.

Något jag däremot tänker uttala mig om, är att jag tror inte att Gud sitter i himlen och nervöst biter på naglarna, på grund av Rob Bells bok. Jag är övertygad om att han klarar av att det finns människor som har frågor och funderingar, frågor som av vissa kanske betraktas som något som inte är okej att fundera över eller prata om. Jag tror faktiskt inte Gud blir arg på grund av det heller. Han har nog varit med om värre.

Min grundinställning när det handlar om "kontroversiella" personer, är att jag anser att folk i första hand borde lyssna på vad vederbörande själva säger, istället för att ägna en massa tid åt att lyssna på eller läsa vad andra personer säger om dem.

Rob Bell intervjuas i "Good Morning America", och svarar på frågor om sin bok:

Gömma sig bakom: "Frågor eller svar kristendom" - Del 2

De senaste åren i mitt liv har varit ganska händelserika. Det har skett en hel del förändringar. En sak som har hänt, och som jag räknar som en oerhört värdefull erfarenhet, är att jag kommit i kontakt med kristna bröder och systrar som delvis utåt sett, delvis läromässigt, representerar en kristendomsutövning som i viss utsträckning skiljer sig från den kyrkliga bakgrund och de olika sammanhang som jag själv kommer ifrån. Det har varit (är) utmanande ibland. Hur skall man gå tillväga när man möter människor, som har annorlunda erfarenheter och referenser än vad man själv har, står för samma budskap och samme Frälsare som man själv gör, men som gör det (i alla fall utåt sett) på ett sätt som är väldigt annorlunda mot vad man själv varit van vid (och kanske tagit för givet som den enda eller "riktiga" synen, tolkningen eller praktiserandet).

Jag har min bakgrund inom den så kallade: "Karismatiska rörelsen" i kristenheten. Jag får fått och upplevt väldigt mycket gott i de sammanhang som jag varit delaktiga i. Jag har bland annat tagit del av god och sund bibelundervisning och upplevt att det har hjälpt mig att "växa" och "mogna" som kristen. En annan väldigt positiv sak är alla människor jag lärt känna inom dessa kretsar och alla vänner jag fått.

Det till trots, har jag inte enbart upplevt positiva saker under min livsvandring som kristen och i de sammanhang som jag rört mig i.

Om någon skulle fråga mig vilken slags "kristen" jag är idag, skulle min personliga trosbekännelse låta något i stil med (i alla fall strävar jag efter att bli sådan): "En ekumeniskt sinnad karismatiker som tror att Gud är oändligt mycket större än enskilda rörelser, samfund och kyrkor, men som samtidigt tror att Gud bekänner sig till varje individ, kristen församling och rörelse, som bekänner Jesus Kristus som Herre och Frälsare och enda vägen till Gud".

I det här inlägget tänker jag beröra de båda "diken", som man kan hamna i som kristen, som jag skrev lite kort om i "Del 1". Det handlar alltså om en livsstil där man som kristen antingen kan hamna i att man gömmer sig bakom: "Färdiga svar" eller bakom: "Frågor". Jag börjar med att bena ut lite vad jag menar med "Färdiga svar".

"Färdiga svar-diket", kan man nog mer eller mindre finna överallt inom kristenhetens olika grenar. Jag väljer att skriva om mina upplevelser kring detta inom den "karismatiska rörelsen", eftersom det är där som jag själv mött och upplevt detta.

Att gömma sig bakom "färdiga svar" innebär att man har målat upp (eller låtit andra måla upp) en världbild (som man håller fast vid) kring hur det kristna livet är eller bör se ut. Man har anammat en viss syn kring tron och dess principer och håller fast vid en uppfattning som går ut på att "så här är det helt enkelt"! Punkt! Medvetet eller omedvetet menar man sig veta hur allt som rör tron, det andliga, livet på jorden m.m egentligen bör eller är tänkt att vara. Underförstått, om någon annan tolkar eller uttrycker tron på ett annorlunda sätt än vad jag, vi i vår kyrka eller vårt samfund gör, har "dom, den andre" inte förstått, eller inte kommit till insikt om det som jag,vi gjort. Slutsats: Jag, vi har rätt! Du, ni har fel!

Ett exempel på hur "färdiga svar-kristendomen" kan ta sig uttryck i praktiken:

- Förkunnelsen av bibeltexter levereras till åhörarna, läsarna, med en redan på förhand, fastslagen tolkning av texten. Exempelvis: Predikanten läser en bibeltext, och sedan förklarar denne (slår denne fast) fast vad Gud, Jesus, Paulus eller vem det nu kan röra sig om menar, så att åhörarna inte skall behöva fundera över det eller försöka tolka det själva.

Märk väl att detta är något helt annat än när en bibellärare lägger ut texten och resonerar kring en bibeltext. Det jag syftar på i det här exemplet är när förkunnare av "färdiga svar" stammen, försöker leda dem som lyssnar in i en viss tolkning, den tolkning som "färdiga svar" förkunnarna själva har. Det här tillvägagångssättet lämnar inget utrymme för "öppna samtal" eller olika frågor och funderingar om tron, som de flesta människor trots allt bär på. Genom att leverera färdiga svar och tolkningar till människor, berövar man dem möjligheten att få reflektera över, brottas med, bli glad över eller arg på bibeltexten. Det är oftast det som gör att människor växer i tron, möjligheten att till viss del på egen hand få klura ut vad nu Gud kan mena med det här bibelstället, och hur det kan vara relevant i vår tid och i min situation idag.

Det andra diket, handlar om en kristendom som gömmer sig bakom frågor, för att slippa behöva redogöra för vad man egentligen tycker eller tror på.

"Den gyllene regeln", för de som hör hemma i den här kategorin skulle lyda något i stil med: "Det enda vi med säkerhet kan veta, är att vi med säkerhet inte kan veta!"

Jag tycker inte att det är riktigt rättvist att tala om att kristna som tillhör den här kategorin skulle stå för en slags mer intellektualiserad, förnuftsmässig tro. Men jag använder mig ändå av den bilden. De som tillhör den här skaran inom kristenheten gillar i regel ofta att diskutera och analysera saker o ting. Man pratar och diskuterar gärna om svåra frågor som rör tron. Det primära kännetecknet på personer som hamnat i "frågor-diket" är, att de har oerhört svårt med, och kan reta upp sig rätt rejält på "färdiga svar" kristna, som menar sig ha den rätta tolkningen och som samtidigt antyder att de som inte tror på samma sätt som dom är liberala, flummiga, förvärldsligade eller något annat i den stilen. Det försiggick en debatt inom den kristna bloggvärlden nyligen, som handlade om "fyrkantsevangelism"...

Vad är problemet om man hamnar i "fråge-diket" då? Ja, den stora faran är väl att man kanske glider in på en väg där man inte vågar stå för vissa gamla kristna "ursanningar", på grund av att det är långt ifrån politiskt korrekt att yttra dylika sanningar i dagens samhälle. Här finns det ju en mängd ämnen att referera till: Jesus är enda vägen till Gud, Jesus var både sann Gud och sann människa, Jungfrufödseln, himlen-helvetet m.m, m.m.

Avslutningsvis: Personligen har jag nog varit och nosat i bägge dessa diken under min kristna livsvandring, men främst inom "färdiga svar-diket". Min bön och önskan är att våga stå upp för "de gamla bibliska sanningarna", utan att för den skull stöta bort människor som inte delar min syn eller övertygelse eller tycker annorlunda i enskilda frågor.

"Mina bröder, ni kan inte tro på vår Herre Jesus Kristus, den förhärligade, och på samma gång göra skillnad på människor". Jak.2:1

Amen

Kommentar(er) till mitt förra inlägg

Jag skriver det här inlägget för att ge några kommentarer till mitt förra blogginlägg, som till stor del handlar om Rob Bell och hans nya bok ”Love Wins”.

Jag ser av statistiken att inlägget haft rätt många läsare, och jag tänker i och med det här inlägget klargöra var jag själv står i frågan angående univesalim, att Gud skulle rädda alla människor till himlen, oavsett om man tagit emot Jesus som sin personliga frälsare under jordelivet eller ej.

Bibeln är väldigt tydlig med, att det finns ingen frälsning utan omvändelse. ”Omvänd er, ty himmelriket är nära”, var Johannes Döparens konstanta tema i sina predikningar. Även Jesu första predikningar hade behovet av människans personliga omvändelse, från synden, till Gud, som huvudtema. ”Tiden är fullbordad och Guds rike är nu här. Omvänd er och tro evangelium” (Mark.1:15). I och med Jesu försoningsdöd och uppståndelse har människan blivit försonad med Gud. Men bibeln är även tydlig med att det inte är en försoning som kommer alla människor till del av automatik. Försoningen träder istället in i en människas liv, då hon omvänder sig till Jesus och accepterar honom som sin personliga Herre och frälsare, och då får sina synder förlåtna.

Rom . 10:9-13
2 Kor.5:15-21
Apg. 2:38

En tanke som Rob Bell lyfter fram i sin bok Love Wins, handlar om att Guds kärlek är så pass mycket större än vad vi människor förmår förstå eller greppa. Och han antyder att det kan vara (obs! inte är), på det viset att Gud av nåd och barmhärtighet i dödsögonblicket ger människor en sista chans till omvändelse, och att ta emot Jesu försoning i sina liv. Det finns ingen människa som kan veta säkert vad som sker i dödsögonblicket, påstår han. Detta har han naturligtvis helt rätt i. Men lägg märke till att han inte påstår att alla människor kommer till himlen per automatik. Det handlar istället om en eventuell sista chans till omvändelse till Kristus. Frälsningen kräver att människan får sina synder förlåtna och utraderade. Den ende som kan göra detta är Jesus, och han gör det, utan reservation, för var och en som kommer till honom och ber honom om det. (...och den som kommer till mig skall jag aldrig någonsin kasta ut. Joh.6:37).

Några avslutande personliga tankar:

Ingen människa kan veta exakt i minsta detalj hur Guds frälsningsplan för människan ser ut. Om det vore så, att samtliga människor skulle få en sista chans i dödsögonblicket att ta emot Jesus som sin frälsare, så vore det fantastiskt. Jag hoppas att det är så. Men det finns inga säkra belägg i bibeln att det skulle förhålla sig så, och jag tror även att man är ute på farlig mark om man gör detta till en doktrin och börjar lära ut det som en sanning. Det enda vi med säkerhet kan veta, är att Jesus är den enda vägen till Gud, och det bör vi frimodigt förkunna under livet här på jorden.

”Jag är vägen, sanningen och livet. Ingen kommer till Fadern utom genom mig”. Joh.14:5

Gömma sig bakom: "Frågor eller svar kristendom" - Del 1

The next Billy Graham? Så skrev The Chicago Tribune om den amerikanske förkunnaren och författaren Rob Bell.

Det här inlägget handlar till stor del om honom. Men det är starten på ett antal? blogg-inlägg, som kommer att handla om två sidor av kristenheten, två diken om man så vill. Det kommer att handla om, vad jag kallar: ”gömma sig bakom frågor eller svar kristendom”.

Först lite info om Rob Bell. Han är född 1970, har en bakgrund som musiker och låtskrivare. Idag är han pastor i församlingen ”Mars Hill Bible Church” i Wyoming, Michigan. Han anses av många höra hemma i den s.k. Emerging Church-rörelsen.

Han har skrivit fem böcker och gett ut ett antal undervisnings Dvd:s, som fått stor uppmärksamhet och rört upp en del känslor. Vissa ser honom som en modig förkunnare, som vågar utmana och tänka nytt. Andra ser honom som en villolärare, som gradvis håller på och förvanskar ”det sanna evangeliet” och "den klassiska kristna tron".

Rob Bell är även känd för sina Nooma-videos (Nooma är det fonetiska uttalet av det grekiska ordet ”pneuma”, som betyder: ”Vind”, ”Ande” eller ”Bröd”). Dessa videos kan liknas vid korta undervisningspass, eller trailers för ett ämne som Rob kommer att predika om på ett kommande seminarium eller dylikt. De är oftast bara 0:30-15 minuter långa. Han är verkligen en duktig och talangfull kommunikatör. Det handlar inte bara om vad han säger, utan hur han säger det, och vilka känslouttryck han bakar in i det, ansiktsuttryck, tonläge på rösten m.m.

I måndags kom hans senaste bok ”Love Wins” ut. Den orsakade närmast ett ramaskri innan den ens kommit ut. En av orsakerna var att Rob släppte ett videoklipp innan, där han pratade om sin kommande bok, som bland annat tar upp frågan om himlen och helvetet.

I klippet nämner han att de hade haft en konstutställning i hans kyrka. Någon hade ställt ut ett föremål som hade ett citat från Gandhi. Det fanns någon annan som inte gillade detta och klistrade lappen: ”Reality check – He’s in hell”, på föremålet. I videon stannar Rob Bell upp inför frågan, och reflekterar över om detta verkligen stämmer. Är Gandhi verkligen i helvetet? Varför i så fall?

Rob ger inga svar i trailern, men det var tillräckligt för att få stora delar av kristenheten i USA att misstänkliggöra honom för att vara ”Universalist”, en person som har åskådningen att Gud kommer att rädda alla människor, oavsett om man accepterat Guds frälsningserbjudande och sagt ja till Jesus som sin personliga Herre och frälsare under livet här på jorden eller inte. En universalist menar att eftersom Gud är kärlek, skulle han väl inte vilja att miljontals människor gick förlorade? I så fall vore han väl ingen kärleksfull Gud? Därav tankarna kring att Gud räddar alla till himlen i slutändan oavsett. Själva videon ifråga:



Nu har boken kommit ut. Enligt personer som läst den, innehåller den inga konkreta antydningar där Rob skulle kunna anklagas för att vara just universalist. Hans egen kyrka har lagt ut en sida med svar på en del frågor som ställts om boken . Ni hittar frågorna och svaren här.

Grundorsaken till varför jag skriver det här inlägget handlar inte om huruvida Rob Bell har rätt eller fel, om han förkunnar en falsk lära eller inte. Jag vill istället bidra med en tankeställare till oss som är kristna. Hur bemöter vi "nya" eller annorlunda tankar om tron som förs fram? Och hur ser vi på varandra, framför allt de som står för eller antyder saker som är främmande eller nytt för oss själva?

Jag återkommer med: "Del 2" på det här temat inom en snar framtid. Där tänkte jag bland annat dela med mig av några personliga erfarenheter kring bägge dessa "diken", som jag nämnde om i början av det här inlägget. Kan man som kristen gömma sig bakom "färdiga svar"(för att slippa behöva konfronteras med det att det finns andra kristna som tror eller tänker annorlunda än mig) eller "frågor"(för att slippa behöva redogöra vad man egentligen står för). Ja det kan man. Det vet jag av egen erfarenhet.

Avslutar med ytterligare ett par Rob Bell-klipp!

Denna handlar om: "Uppståndelsen":



Och den här om: "Lidande":



God Bless!
/Calle

Julhandla hos Vingårdens bokförlag

Go kväll!

Jag fick ett mail från Vingården i fredags med information om att de inför julen (18 nov - 20 dec) har en kampanj, handla så mycket du vill och få 20 procent rabatt!

Erbjudandet gäller vid ett inköpstillfälle och det är öppet för alla. Du behöver inte ha handlat varor därifrån innan.

Erbjudandet gäller
- hela Vingårdens boksortiment och
- samtliga böcker från andra förlag
- alla musik-CD
(rabatten gäller inte för intalad undervisning, reaböcker, antikvariat och teologi, men allting annat, även engelsk litteratur.)

Vingården som verksamhet leds av makarna Peter och Madeleine Wallgren. De har ett eget bokförlag, driver en distansbibelskola, har självårdsverksamhet och reser runt och predikar och håller kurser och seminarier. Jag har under årens lopp köpt en del böcker och undervisningsband därifrån. Därför känns det väldigt bra att ta en stund och göra reklam för Vingårdens verksamhet, eftersom jag anser att paret Wallgren står för sund och genuin kristen tro och verksamhet. Personligen har jag bland annat blivit väldigt välsignad av den undervisning om "Kontroll och Ledarskap" som de delar med sig av i både bok och ljudform.

För att få del av rabatten på 20 procent skriver du in JULFYND i kassan innan du genomför ditt köp!
Ta en titt, här är länken till deras webbshopp! Kanske hittar du något som kan vara av intresse?

Frid

Ord och inga visor

Läste följande insändare på Dagens hemsida tidigare ikväll.

Skribenten fångar och sätter ord på problem som utan tvekan existerar. Jag vågar nog påstå att det finns många kristna runtom i våra församlingar som längtar efter mer av detta.

Du kan läsa artikeln här!

Skall det va så svårt?

Tittade in på Stefan Swärds blogg för ett par dagar sedan och såg att han skrivit ett inlägg om medioker "lagomkristendom". Han satte ord på mycket som jag själv funderar över, hoppas på eller irriteras av!

I korta drag så går hans inlägg ut på han markerar mot den "ofarliga" lagomkristendom som mer o mer får fäste i samhället. Jag delar hans frustration kring detta och är enig med honom i det han skriver.

Skall det va så svårt? Varför verkar det alltid som att det blir en massa polariserande bland oss kristna hela tiden? "Vi och dom". Vi tar avstånd ifrån den typen av förkunnelse...Vi tar avstånd fån den rörelsen...Vi tar avstånd...bla bla bla...

Skall det va så svårt? Att kunna få se en äkta enhet mellan kristna från olika traditioner och kulturer. Skall det va så svårt att se det karismatiska och det kontemplativa stå sida vid sida och accepteras och respekteras på bred font av oss troende? Skall det va så svårt att komma fram till den insikten att kristna som uttrycker sig annorlunda än vad vi själva gör, inte utgör något hot, utan en möjlighet för oss, till att bli berikade? Och sen kanske vi har något som någon annan behöver?

Jag hoppas så. Jag tror också att det är möjligt! Men vägen dit kommer kanske att bli något turbulent? "Allt som kan skakas, kommer att skakas." (Hebr.12:27)

Här är Länken till inlägget!

Frid!

Vive la révolution?

Frihet - Jämlikhet - Broderskap eller Döden!

Så löd Den Franska Revolutionens (1789-1799) honnörsord!

"Folket", gjorde uppror mot kungen, adeln och prästerskapet. Man var trötta på de enorma klyftorna i samhället och de orättvist fördelade privilegierna. "De fattiga", dvs majoriteten av den franska befolkningen, hade egentligen inget att säga till om eller några demokratiska möjligheter att påverka sin livssituation. Till sist fick de nog! Upplysningens idéer, om jämlikhet, sunt förnuft och folkstyre, som bla lyfts fram av filosofer som Voltaire och Rousseau, hade onekligen hjälpt till att "spilla vatten på kvarnen" med!

Revolutionen blev långt ifrån "ärorik", det är sällan revolutioner brukar bli det. Tusentals människoliv gick till spillo under detta "Skräckvälde". Det slutade med att Napoleon Bonaparte kröntes till kejsare och utropades till envåldshärskare 1799. Frankrike hade blivit en diktatur.

Detta inlägg är en inledning till ett mer omfattande inlägg som är på g från min sida.

Jag har nu varit "bloggare" i snart ett år! Innan jag började skriva själv så hände det periodvis att jag följde med andra bloggar och tog del av det som skrevs och diskuterades på dessa. Det gör jag fortfarande även om det har blivit mer o mer sällan. Det finns en orsak till det, varför jag medvetet har valt att låta bli att spendera alltför mycket tid på bloggar eller debattforum. Det handlar delvis om det som skrivs där, men framför allt så handlar det om hur det skrivs och lyfts fram!

Jag tycker mig tydligt ha lagt märke till, och det har även vänner som jag pratat och diskuterat detta med gjort, att debattklimatet och tonen kring det som skrivs och diskuteras, både kallnat och hårdnat avsevärt under de två senaste åren. Ett relativt färskt exempel är turerna och det ändlösa debatterandet kring Benny Hinns Sverigebesök i somras.

En fråga som jag burit på under en längre tid, och som jag förstått att jag är långt ifrån ensam om att fundera kring, är om vi står inför ett "andligt inbördeskrig", en revolution, inom den så kallade karismatiska grenen av Kristi kropp, Kyrkan?

Det finns rätt många belägg och tecken idag som tyder på det! Är detta skadligt? Är det nödvändigt? Kan det komma något gott ur en eventuell "revolution" inom den karismatiska frikyrkligheten?

Detta är bla annat frågor som jag kommer att återkomma till i ett inlägg senare under denna vecka!

Håll utkik!